SPTs redaktion
Kommissionen har konstaterat att i olika tider och på olika platser har det funnits kvinnor med titlar som »diakon/diakonissa», men deras roller och funktioner har varierat stort, och de har inte motsvarat den manliga ordinationen till diakon.
De som ansträngde sig att begrava Gud, de som talade om kristendomen som intellektuell restprodukt, och ett kulturellt ornament, lade i själva verket grunden för ett nytt kapitel i berättelsen om en tro som bär.
I många kyrkorum har bönen i praktiken tystnat, i alla fall den offentliga och gemensamma. Många kyrkor står veckor i sträck tomma, kallställda och oanvända. Vi vill uppmuntra läsaren att låta julnattens talande tystnad och jublande lovsång sporra till förnyelse av kyrkolivets bön.
Hur ska man förstå en sådan kyrka som inte bejakar dessa personers prästkallelse? Varför kan man inte förespråka en mångfald i detta ärende när man gör det i så mycket annat – och när prästbristen är stor?
