Det vankas ny bibelöversättning. Kanske inte med samma pompa och ståt som förra gången det begav sig i samband med millenieskiftet. Då var det högtidligt överlämnande i riksdagen. Som en symbolisk skilsmässogåva från staten till Svenska kyrkan.
Den där skilsmässan visade sig förstås vara bedräglig. Likt en manisk föredetting som inte kan låta bli att stalka sin exfru, som står för goda värden, höga ideal och dessutom sitter på en inte oansenlig förmögenhet, fortsätter partipolitiken lägga sig i kyrkans tro och liv. Men Bibeln och den nya översättningen verkar inte vara särskilt partipolitiskt viktig. Det kan man förstås förstå. Den måste väl närmast uppfattas som kontraproduktiv för den som går till kyrkoval med partiprogrammet i handen och partipiskan på ryggen.
Hur som helst har vi alltså ändå en ny bibelöversättning att se fram emot 2026. Hittills har det talats förvånansvärt tyst om saken. Årets ekumeniska jubileum har kanske tagit kraften och mediautrymmet.
Att översätta Bibeln innebär alltid en utmaning eftersom själva översättningen med nödvändighet innebär en tolkning. Ordens nyanser går inte att fånga. Hur översätter man språkmelodier, ordspråk och meningsuppbyggnad? Hur översätter man över huvud taget en bok som anses helig och gör anspråk på att det är Guds röst vi hör?
Denna artikel är för inloggade användare
Registrera din e-postadress för att få tillgång till fler artiklar och vårt nyhetsbrev.
Registrera dig
Har du redan registrerat dig? Logga in