I samband med det ekumeniska mötet Tid för Guds fred i slutet av augusti inbjöd de svenska biskoparna även till ett ungdomsmöte. För dem som åkte var det svårt att innan veta vad man skulle få vara med om. När anmälningstiden tog slut under våren fanns inget program att visa ungdomarna.
Att tonåringar ska anmäla sig till ett okänt event på andra sidan sommarlovet är optimistiskt. Med tanke på de förutsättningarna var det överraskande och glädjande att mötet samlade hela 1400 deltagare med representation från alla stiften. Tidpunkten valdes mer ur biskoparnas perspektiv än ungdomarnas. Tanken att det skulle sammanfalla med det ekumeniska mötet är förstås vacker, men är det rimligt att behöva ta ledigt från skolan första veckan efter sommarlovet för att åka buss till Stockholm?
Väl på plats i huvudstaden bjöds ett gediget och innehållsmässigt positivt överraskande program. Är tiden då svenskkyrkliga samlingar skulle innehålla perifera och politiskt korrekta skapandepass snarare än bibelstudier äntligen över? Det verkar så. Fredagskvällen bestod av en väl förberedd lovsångsgudstjänst i Filadelfiakyrkan. Lovsång och tillbedjan varvades med en egen presentation av stiftsbiskoparna. Varje biskop bjöd på ett foto av sig själv i unga år. En igenkännande tillbakablick och ett gott råd till sig själv som ung gav många kloka funderingar. Tydligheten att våga lita på Jesus och att vara frimodig i sin tro var genomgående.
Lördagen fördelades på fyra centrala kyrkor. Efter en kortare inledning med samtal om ekumenik och fred fick ungdomarna cirkulera bland kreativa stationer som handlade om tron ur olika aspekter. Tydligt, innovativt och svenskkyrkligt i den bästa bemärkelse. Biskoparna fördelade sig mellan kyrkorna och la sig vinn om att finnas till för ungdomarna. Många samtal och »selfies» minskade avstånden och gjorde att den biskop som man tidigare knappt kände till blev både mänsklig och intressant.
Eftermiddagen i Kungsträdgården bjöd på gospelkonsert och många utställare. Företrädare för kyrkor från hela världen blandades med ungdomarna. För många blev dessa möten helgens höjdpunkt.
Lördagskvällen tillbringades i den fullsatta Filadelfiakyrkan. Temat var tro, utifrån trestegsraketen Min tro, Kyrkans tro och Den världsvida kyrkans tro. Ett bra upplägg. Goda och spännande förebilder som tävlat i Idol intervjuades om sin tro och bjöd på musik. Kyrkans tro presenterades på flera sätt.
Populärast och mest givande var biskoparnas tiominutersappeller om centrala ämnen såsom Bön, Att känna Guds närvaro, Mystik, Bibeln i vardagen och om Jesu bön om att alla ska bli ett. Biskoparna visade att de vill ta ungdomarnas tro och frågor på allvar, men också att de äger förmågan att tala så att ungdomar förstår och tar till sig. Inget högtravande och inga floskler. Tvärtom personligt, jordnära och bibliskt. Kvällen avslutades med ett kanske lite väl långt panelsamtal om ekumenik.
Söndagens högmässa firades i flera olika kyrkor. Stockholmsförsamlingar var goda värdar som öppnade församlingshemmen för logi. Ett av tidens tecken är att alltfler unga söker sig till kyrkan i allmänhet och till Svenska kyrkan i synnerhet. Kan ett annat tecken, med biskoparnas ungdomsmöte som exempel, vara att Svenska kyrkan allt frimodigare vågar tala om tron på Kristus, ösa ur Skriften, fira genuina gudstjänster och be om helig Ande?
I så fall hoppas SPT att biskoparnas ungdomsmöte inte var en engångshändelse, utan blir en självklar tradition. Kan det då förläggas på ungdomarnas och församlingarnas villkor, med bättre framförhållning och information skulle det samla inte 1 400 utan 14 000 ungdomar. Vi ser med spänning fram emot ett sådant initiativ.