Confessio Augustana och Apologien

För Kristi ära!

I samband med Niceajubiléet i år har SPT valt att erbjuda läsaren en serie om våra svenskkyrkliga bekännelsedokument (se nr. 9, 10 och 11). I denna artikel behandlar författaren, docenten och komministern em. Christian Braw Confessio Augustana och Apologien. Även om dessa är historiska dokument, som måste förstås mot sin historiska bakgrund, är de fortsatt aktuella och nutidsrelevanta i deras underliggande Anliegen, det som präglar alla deras överväganden. Dessutom avlägger alla präster ett löfte om att följa dem i sin ämbetsgärning.

Över hela jorden, i alla tider, är Nicenum den grundläggande trosbekännelsen i nästan alla kristna kyrkor. I en lång rad kyrkor är Augsburgska bekännelsen dessutom en viktig bekännelseskrift. Så är det också i Svenska kyrkan enligt hennes egen bekännelseskrift, Uppsala mötes beslut 1593. Därför är alla präster i Sverige sedan dess förpliktade att i sin ämbetsutövning följa Augustana.

Men den är alltså en bekännelseskrift, vilket innebär att den är en del av den skyddande vallen kring trosbekännelsen, och denna i sin tur är ingången till den Heliga Skrift, den kyrkliga tolkningsnyckeln, som sammanfattar den apostoliska förkunnelsen.

Augustanas tillkomst

Augustana tillkom 1530, när Europa hotades av turkisk invasion. Syftet var att inför hotet åstadkomma fred och sammanhållning genom att övervinna spänningarna inom den västerländska kristenheten. Dessa spänningar hade uppkommit genom kurialismens utveckling bort från den bibliska grunden. Denna grund hade trätt fram allt tydligare genom 1400-talets bibelhumanism och det nyvaknade studiet av de bibliska grundspråken.

Det fanns också en spänning mellan kurialismens yttre anspråk och klosterrörelsernas innerlighet med namn som Thomas á Kempis och Johann von Staupitz. Med kurialismen avses här den medeltida västerländska kyrkoledningens fokus. Ur bibelhumanismen och klosterfromheten växte den reformatoriska rörelsen fram, och den hade redan 1530 kommit att djupt påverka flera landsdelskyrkor i det Heliga romerska riket av tysk nation, som nu var samlat till riksdag i Augsburg 1530.

Augustana syftade till att inför hela riksdagen beskriva dessa områdens kyrkoliv

Augustana var en inlaga från de reformatoriska områdenas politiska ledning Det rör sig alltså om ett statsrättsligt dokument, men det visade sig ha sådana egenskaper att det också blev en bekännelseskrift i många kyrkor. Augustana syftade till att inför hela riksdagen beskriva dessa områdens kyrkoliv. Detta skedde i förhoppningen att kejsaren Karl V skulle vädja till påven om ett allmänt kyrkomöte, ett koncilium.

Augustana författades av Philipp Melanchthon, professor i Wittenberg. Martin Luther var vid denna tid fredlös och vistades i slottet i Coburg under den sachsiske kurfurstens beskydd.

Där är det viktigt att ge akt på att kyrkan beskrivs som gudstjänstförsamlingen