Ecce Homo-utställningen 1998 åter aktuell, II

En seger för modernism och gnosticism

Författaren är präst, teol. dr och tidigare rektor för Församlingsfakulteten. I två artiklar förmedlar han intryck och kommentarer kring den mycket uppmärksammade Ecce Homo-utställningen, som fått ny aktualitet. I del 1 presenterades en bakgrund, och här i del 2 följer en teologisk analys av Ecce Homo-komplexet.

Fortsättning från föregående nummer

Vad handlar egentligen Ecce Homo-utställningen om ur ett andligt perspektiv? Den engelske teologen David Watson (1933–84) kan ge ett viktigt bidrag till en sådan teologisk analys av både utställningen och händelseutvecklingen. I sin andaktsbok Hela året skriver Watson så här: 

Vad är det för fel på världen?

Ett falskt och fördärvat ting är hjärtat framför allt annat. Vem kan förstå det? Jer. 17:9

Det förekom en berömd brevväxling i The Times i frågan ’Vad är det för fel på världen?’ Det troligen mest djupsinniga av alla breven kom från G K Chesterton: ’Bäste herre! Det är jag. Högaktningsfullt …’ Där har vi det rätta svaret. I centrum för människornas problem finns människohjärtats problem. (Hela året, Örebro 1985, s. 67)

(Det anförda citatet brukar tillskrivas den engelske författaren Chesterton. Oavsett om hänvisningen till honom är historiskt korrekt eller inte, vilket numera ifrågasatts, är Watsons utläggning i sig mycket träffande.)

Några viktiga bibliska grundperspektiv

Ur ett andligt perspektiv kan man, i anslutning till Watson, använda några viktiga bibliska grundsanningar när man närmar sig Ecce Homo-komplexet, såväl bilderna som utställningen:

1.     Alla människor (utom Jesus!) är syndare och står under Guds dom (Rom. 3:10–20),

2.     Alla synder skiljer oss från Gud. Det som gör sexuella synder allvarliga är inte att de i sig är grövre än andra, däremot att man i dessa sammanhang på ett särskilt sätt »syndar mot sin egen kropp», inte bara mot Gud eller medmänniskan (1 Kor. 6:12–20).