En lära om det gemensamma huset. I.

Teologiska och etiska tankar om skapelsen

Ordet ekologi betyder ordagrant läran om det gemensamma huset. Att påminnas om denna betydelse kan vara till hjälp för att förstå människans plats i skapelsen – att hon med hela skapelsen delar att hon själv är skapad, samtidigt som hon är en annorlunda skapelse genom att hennes plats är en annan än den övriga skapelsens. Jorden är den plats som Gud skapat åt människan – men inte bara åt henne. Människan ska känna sig hemma på jorden med sin ställning i universum och i evolutionshistorien. Den insikten är utgångspunkten för människans relation till skapelsen – att vårda det gemensamma huset. En sådan skapelseteologi kan bidra till att människan helas i sin alienation från Gud, sig själv och naturen. Den kan hela den splittring som vår kultur är präglad av. – Författaren är tysk-svensk jesuit och romersk-katolsk präst, kyrkoherde i Sankta Eugenia församling i Stockholm.

När barn leker är de helt och hållet inne i det de gör. Leken är helt ändamålslös och har inget annat syfte än sig själv. I leken glömmer barnen sig själva och är helt obekymrade om sig själva. De öppnar vardagsvärldens »parentes» och får kontakt med något som ligger bortom den.

Lekmetaforen kan vara en ingång i skapelseteologin.[i] Den ekologiska krisen visar att människan alltför sällan lever i lekens anda. Hennes perspektiv verkar under en lång tid ha varit erövring, makt och behärskning på bekostnad av det som erövras och behärskas – skapelsen.

Som kristen och teolog måste jag fråga huruvida den kristna teologin har bidragit till att en sådan attityd gentemot världen kunnat uppstå, samtidigt som jag måste skissa hur ett alternativt förhållningssätt som är grundat på tron på den treenige Guden kan se ut. För att knyta ihop de olika trådarna inom skapelseteologin lämpar sig husmetaforen väl. En skapelselära som integrerar miljötanken skulle kunna vara en lära om det gemensamma huset.[ii]

1. Några fakta vi inte får blunda för

Man kan och får inte blunda för att det ekologiska systemet befinner sig i en djup kris. De flesta forskare är överens om att den krisen är människogjord (global uppvärmning, artdöd, miljöförorening etc.). Under de senaste 400 åren har människans relation till jorden bestått i exploatering. Det naturvetenskaplig-tekniska tänkandet har i hög grad bidragit till att vi ser på naturen som ett objekt. Men den kris vi befinner oss i kan inte lösas rent tekniskt. Det krävs mer än nya sofistikerade uppfinningar – även om de inte är oviktiga – för att sätta stopp för människans i längden ohållbara beteende.

Härskauppdraget
Vem bär skulden till denna utveckling? Ofta har den kristna skapelseteologin fått klä skott för miljöförstöringen.[iii] Människans maktövertagande över naturen och hennes måttlösa maktbegär har enligt den här förebråelsen sin grund i skapelseberättelsen, framför allt i uppdraget att härska över jorden (1 Mos. 1:26, 28). Anklagelsen kan inte helt tillbakavisas, eftersom man kan se uppdraget som ett slags fribrev för att ohejdat lägga jorden under sig. Men om man sätter in uppdraget i dess bibliska sammanhang kan man inte rättfärdiga jordens exploatering. Vi ska återkomma till den frågan. En sak står i alla fall klar: teologerna måste rannsaka sig själva och se om de har gett en religiös underbyggnad åt den attityd som har lett till den dramatiska miljökrisen.

En ny gudsbild
Den förment antropocentriska världssyn man klandrar den judisk-kristna traditionen för är ca 3000 år gammal. Den vetenskaplig-tekniska civilisationen däremot började tidigast för 400 år sedan. Alltså måste det ha funnits andra faktorer som ledde fram till den. Enligt Jürgen Moltmann var det inte de bibliska texterna utan renässansens och nominalismens gudsbild som ledde fram till den nya mentaliteten. Den lyfter fram Guds absoluta allmakt som hans främsta egenskap. Därför måste också hans mänskliga avbild sträva efter makt för att leva upp till sin gudomliga karaktär.[iv] Det var inte Guds godhet och sanning utan hans makt som stod i fokus. Makten gjorde honom s.a.s. till Gud. Denna teologi lägger mindre vikt vid treenigheten och kärleken. Frihet och relation ges inte längre någon plats.