Såväl Equmeniakyrkans tidigare ordförande Susanne Rodmar och den förre biträdande kyrkoledaren Joakim Hagerius har tagit emot som präster i Svenska kyrkan. Nu är ännu en Equmeniaprofil på väg mot detsamma. Det är Gustaf Björkman, tidigare chef för enheten för ordinerade medarbetare och utbildning på nationell nivå. Han säger: »Jag tänker att det teologiska uppfattning som jag har ryms i både Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan Jag behöver inte ändra ämbetssyn eller nattvardssyn» (Kyrkans Tidning, 4 dec. 2025). Samfundsledaren Karin Wiborn kommenterar: »Jag tycker det är sorgligt att vi har två stycken så betydande, som så nära tar det här beslutet», och då talar hon om Hegerius och Björkman (Dagen, 4 dec. 2025).
Vad är det egentligen som ryms i Svenska kyrkan, enligt t.ex. Björkman? Tydligen hans egen ämbets- och nattvardssyn? Är det inte så att de teologiska frågorna inte riktigt tas på allvar när man byter samfund, för Svenska kyrkans bekännelseskrifter lyfts knappast upp som något raster i vilket åsikter bryts. Evangelisk-luthersk nattvardssyn är ju inte densamma som den som reformert tradition vilar på, för att ta ett exempel. En annan bland många frågor är: Hur ser det ut med den apostoliska successionen i Equmeniakyrkan? Det finns flera teologiska utmaningar i det som nu sker med enkla flytt mellan samfunden av dem som skall vara ämbetsbärare. Visst kan personer byta samfund, det är en självklarhet, men att det inte föregåtts eller leder till någon teologisk omprövning synes märkligt.
KOL
