Med en mångårig erfarenhet av sång med barn och unga delar här Margaretha Raab med sig av densamma på ett konkret och inspirerande sätt. Hon är körledare i Uppsala domkyrka. Det är lätt att tänka att den församlingen har helt andra förutsättningar än en genomsnittlig svenskkyrklig församling, men några eller alla verktyg i denna verktygslåda kan ändå vara användbara, även om man inte arbetar i en domkyrkoförsamling.

I ett samhälle som blir mer och mer vetenskapligt, där naturvetenskap och matematik får mycket större utrymme än humaniora och estetik, talar statistiken tydligt: Det blir allt svårare att rekrytera barn och ungdomar till såväl kyrkliga som profana körer. Allra svårast är det att få pojkar att vilja sjunga. De olika förklaringarna lämnar jag därhän just nu, för att istället försöka ge några nycklar till hur vi kan få ett framgångsrikt körarbete för unga i församlingen, och därmed säkra framtidens vuxenkörer. Jag inleder med frågan:

Vad kan kyrkan ge barnen och ungdomarna?

  • När ungdomskulturen präglas av snabba klick och framgång utan ansträngning, kan kyrkan stå för de långsamma intrycken. I barn-/goss-/flick- och ungdomskörerna sker ett långsamt lärande där resultaten tar tid, men blir överväldigande.

Denna artikel är för betalande prenumeranter

Betala för en webbprenumeration för att läsa den här och många fler artiklar.

Registrera dig Har du redan registrerat dig? Logga in