Ett Magna Charta för AI-framtiden?

Författaren, som är IT-konsult och medlem i SPT:s redaktion, tar i denna artikel upp ett angeläget ämne: artificiell intelligens (AI). Han utgår i sitt resonemang från den av romersk-katolska kyrkan nyligen publicerade skrivelsen Antiqua et nova, som i sin tur kopplar frågan, både med sitt problemkomplex och sina möjligheter, till kyrkans antropologi och sociallära. Hur blir det med det genuint mänskliga? Vilken är kyrkans utmaning?

Det är inte lätt att följa med i utvecklingen inom artificiell intelligens (AI). Efter genombrottet med de stora språkmodellerna för några år sedan presenteras dagligen nya AI-modeller och nya användningsområden dyker upp.

Det liknar de galna internetåren runt millennieskiftet med den ena tokiga affärsidén efter den andra. Sedan kom bakslaget. Det försvann mer kapital år 2000–2002 än under Kreugerkraschen 1932. Men vi vet också att internet kom tillbaka med samhällsomdanande kraft. Förmodligen kommer vi se ett liknande mönster med AI. Maskinintelligens kommer att vara en lika integrerad teknik i våra liv som internet är nu.

AI-forskare är fortfarande grundligt oense om vad som väntar runt hörnet. Har vi nått en ny, stabil nivå i AI:s förmågor eller väntar den artificiella generella intelligensen runt hörnet, då människan lämnas långt efter när det gäller kognitiv förmåga?

Vatikanen har varit engagerad i frågan om hur en ansvarsfull och etisk användning av AI skall se ut. Nu har dikasterierna för trosläran (tidigare Troskongregationen) och för kultur och utbildning publicerat en skrivelse kallad Antiqua et nova. Titeln kommer från den första meningen i dokumentet som lyder »Med vishet både gammal och ny (jfr Matt 13:52) är vi kallade att reflektera över de aktuella utmaningar och möjligheter som vetenskapliga och teknologiska framsteg medför, särskilt den senaste utvecklingen av artificiell intelligens.»

I 117 punkter bygger man ett etiskt ramverk genom antropologin och Kyrkans sociallära