Diktaren och teologen Folke T. Olofsson är Uppsalaslättens skald. Ensam vandrar han där genom årstidernas växlingar, och slättlandet innanför det brusande havet blir till en större värld. Så ter det sig också i hans senaste diktsamling Slutstycken.
Vad är det som driver honom att dikta? Det är den kraft som ligger i själva diktandet, i sången. Han ställer själv frågan: »Är det sången / som driver mig / vidare?» Det litterära skapandet har sin egen kraft, som tar diktaren i sin tjänst. Men det finns också en annan sida. Dikten är ett ständigt vidgande av språket. Den ger ord åt det som inte fått ord. Med en drastisk bild talar Folke T. Olofsson om att ge ord åt dem som fått tungan avskuren.
Denna artikel är för betalande prenumeranter
Betala för en webbprenumeration för att läsa den här och många fler artiklar.
Registrera dig
Har du redan registrerat dig? Logga in
