Författaren Birger Norman och trons relation till politiken

Birger Norman var känd som arbetarförfattare. Mindre känt var hans kristna engagemang och hans syn på politik och kyrka, på socialism och kristen tro. I en av hans pjäser, Lerduvan, som gavs på Dramaten, finns ett centralt avsnitt utifrån frågan »Vad vilja socialdemokraterna med kyrkan – egentligen?». – Ja, vad vill man? Socialdemokraternas ledamöter i kyrkomötet skulle, liksom vi alla, ha stor glädje av att läsa Norman – ett friskt sätt att se på kyrka och stat. Artikelförfattaren, som är präst och teol.lic., belyser här Norman som kristen socialist.

Det är nu femtio år sedan det första kristna riksmötet i Göteborg, G 72, genomfördes. Mötet följdes av fler likartade ekumeniska manifestationer i svenska städer under sjuttio-, åttio- och nittiotalen. Därefter var initiativkraften inte tillräckligt stark att fortsätta på den inslagna linjen. Kanske man kan säga att mötet i Göteborg bär ett särskilt skimmer. En nyfödd kärlek till kristna trossyskon framträdde tydligt.

Vid G 72 medverkade bland en rad andra författaren Birger Norman. Det är om honom denna artikel ska handla, närmare bestämt om Norman och hans hållning till kristen tro och kyrka. Innan vi tecknar en snabbskiss av personen och författarskapet, kan vi lyssna något hur hans ord föll där i Göteborg en augustidag 1972.