Församlingsliv av kyrkohistorisk betydelse

Opera magna! Ja, här kan vi tala om en trefald av storverk: för det första Gunnar Rosendals – fader Gunnars – långa förnyande herdegärning i Osby, för det andra hans handskrivna krönikeböcker för församlingen – och för det tredje den utgivning av årskrönikornas första del som nu föreligger!

Det är av allt att döma ett mödosamt arbete som ligger bakom att man nu kunnat ge ut denna krönikebok. En rad personer har samverkat för att möjliggöra detta. Att man reproducerat vad Rosendal tecknat som inledning till varje nytt årtal samt några andra förekommande teckningar, ger läsaren en känsla av autenticitet och av närhet till krönikören. Den digra notapparaten, som ger noggrann upplysning inte minst om de personer som omnämns, utgör en berikande hjälp vid läsningen.

Av de två volymer med handskrivna krönikor, som omfattar alla fader Gunnars tjänsteår i Osby, är det den för åren 1934–1951 som vi nu möter i ett – som sig bör med tanke på krönikörens känsla för det sköna – stort och vackert band. Läsaren träder in i ett församlingsliv och i en prästs liv som tidigt fick betydelse långt utöver det lokala.

Oloph Bexell skriver i den orienterande inledningen: »I inget annat fall skulle en sådan församlingskrönika bli av så betydande kyrkohistoriskt intresse som den från Osby. I detalj får vi veta hur Rosendals pastorala program implementerades och de överväganden han gjorde.» För vad Bexell konstaterar är knappast en överdrift: »Som ingen annan enskild församlingspräst i den svenska kyrkohistorien skulle Rosendal komma att påverka kyrkolivet i hela Svenska kyrkan.»