»Kyrkan kan börja kräva att präster måste viga homosexuella par – även om det står i strid med deras tro. Det är ett respektlöst förslag.» 

Det skriver Paulina Neuding i ledaren i Svenska Dagbladet den 29 januari. Hon refererar till Katarina Barrling som i sin bok Världens mest protestantiska land, Sverige – det extrema landet lagom uppmärksammar jakten på kättare, särskilt »när det gäller frågor där gruppen nyligen har ändrat mening. Det blir ett närmast rituellt sätt att kollektivt rentvå sig från tidigare irrläror.»

Något sådant tycks vara på gång just nu i Svenska kyrkan, där Kyrkostyrelsen skall ta ställning till om det är nödvändigt och lämpligt »att kyrkan vid nyanställning av präster ställer som krav att dessa ska vara beredda att viga homosexuella par. I förlängningen riskerar det också att hindra nuvarande präster med traditionell kristen äktenskapssyn från att söka nya jobb inom kyrkan. I praktiken alltså ett yrkesförbud.»

Paulina Neuding påpekar att vigslar mellan homosexuella är ovanligt, endast 168 stycken under 2022. Det finns inte heller några kända fall där homosexuella hindrats från att vigas i Svenska kyrkan på grund av att en präst åberopat samvetsfrihet. 

Hon fortsätter: »Att människor uppmuntras att stundom stanna upp och konsultera sitt samvete är ett skydd mot grupptänkande och tyranni, utifrån den enskilda människans relation till det gudomliga. Att åberopa sitt samvete är alltså inte nödvändigtvis att vara taskig – det är att möta sin motpart med respekt, samvetsdrivna varelser emellan.»

Att följa sitt samvete har enligt Paulina Neuding fram till nyligen inte varit något kontroversiellt, »men nu skriver Kyrkans tidning: ’Bakgrunden till utredningen är att efter att biskopsmötet 2022 uttalat en gemensam målbild om att alla präster med glädje och av fri vilja ska viga par av samma kön.’ Glädje och fri vilja, alltså. Även om man så måste tvinga fram den.»

Utredningshaveri
Ett nytt teologiskt, juridiskt och kyrkorättsligt haveri kan få allvarliga konsekvenser. En älskad kyrka kan komma att se ett sammanbrott, för många av oss ett mycket smärtsamt sådant.