Kära läsare!
Hoppas du har haft en välsignad Kristi födelses fest och några vilsamma mellandagar. Snart väntar 2026. Inför ett nytt år brukar vi både se tillbaka och utvärdera och se framåt och hoppas. Vad var gott? Vad blev dåligt? Vad måste jag acceptera? Vad kan förändras? Som en hälsning inför det nya året handlar denna ledare om god och dålig tystnad. SPT vill i detta skicka med en vision inför det nya året, till varje kyrkokristen.
En god tystnad, det är den tystnad där Gud är. Elia fick uppleva den goda tystnaden på berget Horeb (1 Kung 19). Gud var inte i stormen, jordskalvet och elden – i de stora och majestätiska naturfenomenen. Men »efter elden kom ett stilla sus». Där var Gud. Det hebreiska uttrycket (kol demamah dakka) har med tystnad och stillhet att göra. New Bible Commentary, IVP, förslår den mycket talande översättningen »a brief sound of silence». I Guds tystnad talar Gud. I Guds tystnad kan Elia höra.
I det stilla, tysta och fördolda handlar och talar Gud
Ignatios av Antiochia var ett hundratal år efter Kristi födelse inne på samma sak när han skrev: »Dold för denna världens furste var Marias jungfrulighet och hennes barnsbörd liksom Herrens död – tre starkt ljudande mysterier som ägde rum i Guds stillhet» (Ign. Ef. 19). Ordet för stillhet är hesychia, som även betyder tystnad, avsaknad av ord.
Julfirandet kallar oss in i Guds tystnad. I det stilla, tysta och fördolda handlar och talar Gud. I vår kultur är julfirandet för vissa förknippat med negativ stress och köphets, medan för andra blir julen en tid för destruktiv ensamhet. Skulle det vara möjligt att i vilket sammanhang vi än finns söka och vila i Guds stillhet? Och vad hindrar oss, om vi har svårt att hitta Guds stilla närvaro i julfirandet?
Inom den östliga kristenheten är hesychasm en viktig del av fromheten. Hesychasmen eftersträvar inre tystnad och stillhet. Genom att i enkelhet och uthållighet be Jesus-bönen, kan en människa finna den tystnad där Gud är. I ett tillstånd av hjärtats stillhet upprepar hon »Jesus Kristus, Guds son och Gud», skriver den helige Hesychios i Filokalia III.
I vår samtid är vi vana vid att arbeta med de kommunicerade orden, i allt från predikan till Instagram-inlägg. Många församlingar har anställda kommunikatörer. Guds välsignade tystnad är något för oss att upptäcka. Från den västliga fromhetens tradition hälsar oss Thomas av Kempis: »I tystnad och stillhet (in silentio et quiete) växer den fromma själen och lär sig de heliga skrifternas hemligheter» (Om Kristi efterföljelse första boken, kapitel 20).
Guds tystnad är en god tystnad. Men det finns också dålig tystnad. Det är i djupaste mening mänsklighetens tystnad inför Gud. Den tystnad som blir fallet när ingen ber. Mängder av ljud och olika typ av verksamhet kan fylla denna tystnad, men där bönen inte finns är det riktigt tyst ‒ en farlig, dålig, tystnad. För när bönen tystnar, blir läget mycket allvarligt. C.S. Lewis, den engelske litteraturprofessorn och författaren, har skrivit en rymdtrilogi där den första boken heter Utflykt från tyst planet. I denna är jordklotet den tysta världen eller planeten. Där har invånarna förlorat kontakten med sin Skapare och Herre. Därifrån stiger inga böner. Där är det tyst.
Vår världs Oyarsa, det är djävulen, blev »böjd», skriver Lewis. Och vår planet blev en tyst planet. Men den högre ville inte överlämna jorden helt och hållet åt den Böjde. På planeten mars säger invånarna: »Det går historier ibland oss om att han gjort upp sällsamma planer … under det att han kämpat med den Böjde» (Utflykt från tyst planet, sid. 144). Vi läser vidare i boken: »Jag börjar förstå att det finns eldila (änglar) som går ned i er luft, ned till själva den Böjdes fäste … det är möjligt att er belägring närmar sig sitt slut» (a.a. 171). Lewis trilogi är en storartad läsupplevelse. (Har du inte läst böckerna, eller om det skulle bli en omläsning, har du härmed ett tips för eventuellt lugna mellandagar.)
Utifrån Lewis talande beskrivning av jorden som en »tyst planet», kan vi lägga en vision för kyrkolivet i Sverige. Låt ingen plats bli en tyst plats! Från överallt ska Gud höra böner i Jesu namn. Julnattens barnsbörd, som skedde i Guds goda tystnad – följdes av att julnattens mörker fylldes av dånande änglasång: »Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt» (Luk 2:14). På varje plats där vi bryter den dåliga tystnaden och låter bönen stiga till Fadern och Sonen och Anden, där är änglarna med i lovsången.
Denna vision av svenskt kyrkoliv är ännu ouppfylld. I många kyrkorum har bönen i praktiken tystnat, i alla fall den offentliga och gemensamma. Många kyrkor står veckor i sträck tomma, kallställda och oanvända. Vi vill uppmuntra läsaren att låta julnattens talande tystnad och jublande lovsång sporra till förnyelse av kyrkolivets bön. Finns en kyrka i din närhet som aldrig används, erbjud kyrkoherden att gå dit och be en tidebön i veckan. Skulle det vara ekonomin som är bekymret måste faktiskt inte lokalen värmas upp. Det viktiga är att bönen inte tystnar. Och i några fall kanske uppgiften hinns med av någon präst.
Det viktiga är att bönen inte tystnar
Eller varför inte sticka ut hakan: att upprätthålla bönen i kyrkorna borde väl vara varje prästs högsta prioritet bland allt jämförelsevis mindre viktigt som ska göras. Kanske kommer fler och till slut många att vilja vara med och be på varje plats. Kanske endast någon annan dyker upp. Eller så kan fallet bli att du ensam idogt får be. Bön är aldrig meningslös, för Gud finns! Och vårt land får inte blir ett tyst land. Vår planet får inte bli en tyst planet. Be, och vila samtidigt i den goda tystnaden, Guds tystnad, i the sound of silence, i vilken Gud är och verkar.
Med dessa ord vill SPT önska alla läsare en god fortsättning och ett gott nytt år. SPT tackar alla skribenter och läsare för medarbete och goda kommentarer under det kalenderår som nu förflutit. Vi ber om fortsatt stöd under det prenumerationsår som ligger framför, då SPT kommer att presentera 26 nya nummer i sin 68:e årgång.
Kyrkligt Forum har tagit fram nya principer för Ex gratia-exemplar. Om någon nuvarande läsare märker av detta hoppas vi på stöd och fortsatt läsglädje genom en prenumeration av SPT.
SPT behövs! Som en biskop under året uttryckte saken: »Den är ett salt i det svenskkyrkliga sammanhanget.»




