Helt ovetenskapligt om vetenskap och tro

En vetenskapsman kan väl inte tro på Gud? Det kyrkan talar om är ju bara »hittepå», säger somliga. Själv tänker jag, att det är konstigt att inte fler vetenskapsmän, som har förutsättningar att förstå så mycket, tror på Gud. Jag ser alltså ingen motsättning.

Kloka människor tänker ofta ut, finner på och hittar saker som ingen annan sett eller gjort. Säkert råkar några ibland ut för att kallas förryckta, innan de lanserar en teori som på olika sätt kan bevisa deras upptäckt. Historien har visat det.

Kunde Jesus verkligen gå genom väggar? Hur kunde han gå på vattnet? Det är frågor som förbryllar många. För mig är det inga bekymmer att tro på det, när jag funderar över vetenskapen och vår kunskap, t. ex. kring matematik och fysiska lagar.

I vår fysiska värld lever vi med tre dimensioner, linjen, arealen och kuben, förenklat uttryckt. Det hindrar inte att matematiken räknar med upphöjt till fyra och fem – ja till och med -3. Vid sådana ekvationer används imaginära tal, alltså tal som – väldigt förenklat – är påhittade. Ett komplext tal är summan av ett reellt tal och ett imaginärt tal. Fascinerande, inte sant? Det används bland annat inom kvantfysik och IT, då de reella talen inte räcker till.