Heltäckande psalmval

I himlen pratas det inte. Det sjungs. Orden är Löndahls i bokens introduktion. Sannolikt har han helt rätt. Att ge ut ytterligare en bok med psalmförslag för kyrkoårets söndagar kan ändå tyckas lite kaxigt och djärvt av såväl författare som förlag. Någon kunde tycka att marknaden är mättad. Men, som de båda författarna skriver i sitt förord: Ingen av de redan utgivna böckerna »kombinerar en reflektion över söndagens bibelläsningar med förslag på psalmer». 

Det som gör psalmförslagen extra intressanta är att Löndahl och Glans därtill lyckats med konststycket att för de tre årgångarna som helhet någon gång föreslå näst intill samtliga psalmer i 1986 års psalmbok och den stora merparten i EFS-Verbumtillägget. Nästan alla som väljer psalmer gör det utifrån ett givet urval grundat på vilka psalmer man själv är bekant med och vilka man mer eller mindre sympatiserar med textligt och musikaliskt. Författarna vill ge präster och musiker och i förlängningen församlingen chansen att upptäcka hela bredden i psalmboken. 

I det arbete som förr eller senare startar med revidering av nuvarande psalmbok, kommer säkert en av de frågor som ställs att vara vilka psalmer som brukas i församlingarna och vilka som aldrig används. En uppenbar risk finns att några pärlor försvinner ut ur psalmboken för att de helt enkelt inte upptäckts och på allvar prövats. En utmaning till läsaren blir därför att våga nyttja psalmer som församlingen aldrig brukar sjunga, inte endast välja bland dem som man mest tilltalas av vad gäller språk, still eller musikens karaktär.