Historiens Gud

I denna artikel reflekterar författaren med hjälp av en rad litterära inslag över tanken på Gud som historiens Gud; hur Gud verkar i historien och hur Gud kan bruka varje människa för en uppgift i det egna sammanhanget. Bo Johanneryd är teol. dr och komminister em. samt verksam i SPT:s redaktion.

Historia är inte bara det avlägsna; det som hände i går är historia i dag, och att leva i nuet är att leva i historien. Det historiska är därför existentiellt laddat. Vi kommer inte ifrån reflektionen kring historien, kring människa och folk i historien, kring Gud som historiens Gud. Frågorna aktualiseras inte minst när vi får dagliga rapporter om krigets fasor inte långt ifrån oss. Tankarna kan komma kring vad som döljer sig där i det historiska skeendet.

Gud och historien

Sambandet mellan Gud och historien tillhör de bibliska grundpelarna. I hela Gamla testamentet möter vi skildringen av den historia, där Guds närvaro är självklar, liksom hans handlande. När Sven Stolpe i sin bok om Erik Gustaf Geijer (Geijer, 1947) kopplar den geijerska historieuppfattningen till Einar Billings, pekar han på hur Billing i denna fråga ställer Hellas och Israel mot varandra. I Israel blir tillvaron »icke som för greken ett färdigt, harmoniskt konstverk utan en historia, ett drama»; »genom de väldiga nationella katastroferna tvangs Israel till insikten om att den levande Guden själv handlade med folket». Den levande Guden är i Israel historiens Gud.