Individualistisk kollektivism

Statsvetardocenten pekar i detta intressanta bokverk på en rad viktiga kopplingar mellan vårt kyrkliga arv och vår moderna sekulära stat. Ett exempel är den mellan det gamla lutherska enhetstänkandet och dagens politiska situation. I båda ser vi en konsensusinriktad och konformistisk samhällsanda parad med en smal åsiktskorridor. Olika drivkrafter finns bakom dessa båda, man kännetecknen är desamma. Den »stränga protestantismen» lever vidare i sekulär form. Den kände ekonomen Carl Hamilton menar att det av historikern Alf W. Johansson myntade begreppet »konsensustyranni» fångar fenomenet väl. Det hela har naturligtvis sina risker. Ingen vågar säga till när kejsaren är naken.

Trots en utpräglad individualism råder alltså i Sverige ändå en typ av kollektivism och konformism. Den som invänder råkar illa ut, fryses ut, anklagas för samarbetssvårigheter, osv. Den individuella friheten har emellertid alltid varit villkorad. Man behöver inte underordna sig vänner, familj, eller några andra personer i sin närhet, men dock staten, för här gäller anpassning och lydnad.