Inte rädda

Inte rädda – men beredda är titeln på Daniel Ringdahls bok med bibelstudier över Första Petrusbrevet. I denna artikel visar han hur mycket oräddhet, uppmuntran och frimodighet som finns att hämta hos Petrus – även i svåra situationer, i vår egen tid och i Svenska kyrkans situation i ett sekulärt samhälle. Läs och förlora inte din frimodighet! Författaren är Missionsledare för ELM – Evangelisk luthersk mission.

Rädsla är den mest naturliga känsla i världen när man ställs inför något hotfullt. Ibland är rädslan konkret och påtaglig, ibland är den diffus och obestämbar. Rädsla gör något med oss. Den får oss att betrakta andra som hot och något att skydda sig mot. Rädsla får oss att bygga murar, att vara på vår vakt och tolka andra med misstänksamhet.

Guds folk har alltid befunnit sig i utsatta situationer, men »rädsla är inte ett kristet tankesätt»

Guds folk har alltid befunnit sig i utsatta situationer, men »rädsla är inte ett kristet tankesätt» [is not a Christian habit of mind], som författaren Marilynne Robinson uttrycker det i en essä. Evangelierna beskriver hur lärjungarna efter korsfästelsen var fyllda av rädsla, men de beskriver sedan hur allt förändrades i mötet med den uppståndne Herren Jesus. De yttre hoten var precis desamma, men de sattes plötsligt i ett annat perspektiv. Petrus exempel är iögonenfallande. Från att ha dragit sitt svärd i Getsemane, förnekat på översteprästens gård och suttit instängd med de andra lärjungarna över sabbaten, ställde han sig upp och predikade offentligt på Pingstdagen för att därefter glädjas över »att de ansetts värdiga att bli förnedrade för Namnets skull» (Apg. 5:41).

Många år senare skrev Petrus till de nybildade församlingarna i mindre Asien: »Var inte rädda för dem och låt er inte skrämmas» (1 Petr. 3:14.) Det budskapet var lika relevant då som det hade varit för Petrus trettio år tidigare. De flesta av dem var första generationens kristna och befann sig i en miljö som var fientligt, eller åtminstone skeptiskt, inställd till kristendomen. Många av dem kom troligtvis ur lägre samhällsklasser vilket gjorde dem ännu mer utsatta, men Petrus förkunnade hopp och mod.