Jesusbarnet i vardagsrummet

Traditioner och nytolkningar av julberättelsen

Hur vi i predikningar och julkrubbevisningar skildrar julens händelser har etsat sig fast i våra pastorala utläggningar. Det avgörande med Frälsarens födelse blir kungjort av ängeln Gabriel men i övrigt är evangeliernas skildringar återhållsamma med få men viktiga detaljer som krubban. Johanna Larsdal, präst och doktorand i bibelvetenskap vid Göteborgs universitet, lyfter här fram möjliga sätt att utifrån nyare forskning läsa skildringarna om Jesu födelse i Bibeln och andra texter. Artikeln betonar också den pastorala visheten i att låta traditionens sätt att berätta möta ny kunskap.

få av oss är medvetna om lagren av tolkningar som under seklernas gång samlats till dess det blivit svårt att läsa Lukasevangeliets födelseskildring utan att läsa in den samlade tolkningstraditionen

I julspel och krubbsamlingar så här års berättas den välkända och älskade skildringen om Jesu födelse: om skattskrivningen, Maria på åsnan, brådskan när barnet snart ska födas, värdshuset som inte har rum för de nödställda och stallet där Jesus slutligen föds och läggs i en krubba. Men få av oss är medvetna om lagren av tolkningar som under seklernas gång samlats till dess det blivit svårt att läsa Lukasevangeliets födelseskildring utan att läsa in den samlade tolkningstraditionen. I denna artikel vill jag försöka visa på några kanske lite ovana, men utifrån bibelvetenskapligt perspektiv rimliga, förståelser av texten samt skissa möjliga förhållningssätt till traditionernas födelseskildring.

Lukasevangeliets födelseskildring (Luk. 1:26–2:20) är förmodligen den mest kända och kanske mest älskade bibelberättelsen hos gemene man i vårt land. Är det någon bibelberättelse som konfirmander känner till så är det delar av skildringarna av Jesu födelse från Lukasevangeliets andra kapitel och Matteusevangeliets andra kapitel.