I Dagen den 4 december 2025 skriver Lars Adaktusson: »Det har gått drygt 50 år sedan jag våren 1975 började på Journalisthögskolan i Göteborg. Att institutionen vid den tiden gick under epitetet ’kommunisthögskolan’ var varken långsökt eller omotiverat. Antalet studenter med politiska sympatier till höger om dåvarande VPK var mycket lätt räknade. I spåren av en påtaglig europeisk vänstervåg och 68-rörelsens revolutionsromantik blommade de politiska utopierna, inte minst i universitetsvärlden.»
Adaktusson fortsätter: »Överbord kastades traditionella värderingar, normer och samhälleliga strukturer. I den ständigt pågående ideologisk kampen stämplades kyrkan och den kristna tron som ett hinder för människans frigörelse… De två auktoriteterna i svensk idédebatt [Ingemar Hedenius och Herbert Tingsten] såg sig som kristenhetens begravningsentreprenörer, men missade att Gud inte var död… De som ansträngde sig att begrava Gud, de som talade om kristendomen som intellektuell restprodukt, och ett kulturellt ornament, lade i själva verket grunden för ett nytt kapitel i berättelsen om en tro som bär. Som aldrig varit beroende av yttre omständigheter och samhällets godkännande. Som lever – för Han lever.»
