På senare år satsar allt fler församlingar på utlandsresor för konfirmander. En garanterat stark och rolig upplevelse för alla med ett i stort sett färdigt program!

Några reseföretag har specialiserat sig på sådana resor och erbjuder resor till Berlin, Rom, Assisi, Wittenberg, Prag, Krakow, Grekland och t.o.m. Det heliga landet. Att en utlandsresa är en oförglömlig upplevelse för en femtonåring är det ingen tvekan om. Frågan är snarare om det är relevant och rimligt att kyrkans konfirmationsundervisning ska erbjuda det.

I riktlinjerna för Svenska kyrkans konfirmandarbete (2020) anges vad som ska ingå i konfirmationsundervisningen. Målen beskriver kunskap och erfarenhet av kristen tro och kyrkans liv. Det ska ske genom Bibelns berättelser, gudstjänster och kristen etik. Konfirmationstiden ska också ge utrymme att utifrån egna livsfrågor få utforska och pröva kristen tro. Centrala bibeltexter, trosbekännelsen, Herrens bön, några psalmer, undervisning om nådemedlen m.m. ska ingå.

Konfirmandtiden ska omfatta 60 timmar á 60 minuter och varje samling ska innehålla en andakt. Vidare står det i riktlinjerna att varje församling ska erbjuda konfirmanden möjlighet till lägerdygn eller dagläger, som totalt ska omfatta minst fyra dagar.

Eventuella utlandsresor nämns inte alls i riktlinjerna, och Svenska kyrkan har ingen gemensam policy kring utlandsresor i konfirmationsundervisningen. Varje församling gör som man själv vill och har råd till. Församlingarna väljer resmål, tidsåtgång och om församlingen ska stå för hela kostnaden eller konfirmanden ska betala en delsumma.

De flesta utlandsresor är bussresor, men det finns också flygalternativ. Som argument för utlandsresor i konfirmationsundervisningen anges ofta att en resa skapar gruppgemenskap och starka upplevelser. Man minns det man själv fått se. Utlandsresa är förstås också en stark motivation för att välja konfirmationsläsning, och många församlingar har fått se stigande siffror i statistiken.

Men behövs verkligen en utlandsresa under konfirmationstiden och är en sådan resan verkligen församlingens uppdrag? Kan en stor resa till och med skymma det som vi verkligen vill förmedla? Vad, av det som konfirmationsundervisningen ska innehålla, förmedlas bättre genom besök i en europeisk storstad?

I Tyskland, som är ett av de vanligaste resmålen, handlar studiebesöken främst om Andra världskriget: besök vid koncentrationsläger, stadsvandring med spåren från krigen, fördjupning i Bonhoeffers liv och teologi. Eller, om man väljer Wittenberg i stället för Berlin, Luther och reformationen.

Väljer man fem dagar i Italien är det oftast flyg, vilket för en del i sig är tveksamt ur miljösynpunkt. Antingen väljer man Assisi eller Rom, där studiebesöken kretsar kring antik historia, besök i Vatikanen och katakomberna, etc. I både Tyskland och Italien finns även Svenska kyrkan i utlandet att besöka.

Naturligtvis finns det plats för annan undervisning och gudstjänster, men det går inte att komma ifrån att mycket av tiden går till resan. Studiebesöken hör kanske mer hemma i skolans SO-undervisning än i kyrkans trosundervisning. De besöksmål man får med kristet innehåll, skulle kanske kunna sammanfattas som ekumenik, kyrkohistoria och Svenska kyrkan i utlandet, d.v.s. inte något av det som riktlinjerna lyfter fram av centralt och nödvändigt innehåll i undervisningen.

Förutom det ur mer kyrkligt perspektiv perifera innehåll som vissa besöksmål kan innehålla, med risk för avsaknad av tid eller fokus på central undervisning, finns annat som kan ifrågasättas. Är det en rimlig att kyrkan ska betala utlandsresor för ungdomar? En femdagarsresa till Berlin kostar ca 7 000 kr. per konfirmand (resa, boende, mat, studiebesök, etc.). En femdagarsresa till Rom ca. 12 000 kr. Är det rimligt investerade pengar för församlingen?

Vissa församlingar låter konfirmanderna själva stå för en del av kostnaden, dvs. ungdomar från familjer som har råd får en möjlighet som andra inte har. Vad kommunicerar kyrkan genom detta? Flera församlingar vittnar om att platserna till resekonfirmationen fylls snabbt. De som inte hinner anmäla sig i tid erbjuds i stället traditionell undervisning. Så riskerar Kyrkan att skapa A- och B-grupper i det sammanhang där vi ska undervisa evangelium.

Kostnaderna kan ställas mot fem lägerdygn (t.ex. två helgläger) på en traditionell lägergård som erbjuder helpension. Där ligger kostnaden på ca 3 000 kr per person. Det finns också ett inbyggt problem för de församlingar som låter en stor resa ingå i konfirmationsundervisningen. Vad händer den dagen då församlingen inte längre har råd att ge så generösa erbjudanden. Vem vill då konfirmeras?

En gruppresa kan skapa gemenskap, men det har kyrkan av tradition många andra sätt att skapa. När konfirmationstiden utvärderas, lyfts ofta sådana saker fram som är enkla att göra men alltför ovanliga i ungdomars vardag, som det som värderas mest, sådant som kyrkan äger en hel arsenal av erfarenheter kring. Samarbetsövningar och lekar, mysiga andakter och gudstjänster, lovsånger, nattvardringar, samtalsgrupper om sådant som berör, lägerbål, pilgrimsvandringar, friluftsliv och mycket annat. Aktiviteter som i sin enkelhet också förmedlar värden som kyrkan vill stå för: gemenskap, andlighet, hållbar livsstil och reflektion.

När församlingar bygger framtidens hållbara konfirmationsarbete bör man utforma en långsiktig strategi som inte bygger på enskilda gruppers reseupplevelser, utan erbjuder det som riktlinjerna anger som det centrala. Det bör göras på ett sätt som skapar kristen gemenskap i församlingen på ett hållbart sätt och till en rimlig kostnad, även om en resa naturligtvis kan ingå i en medveten församlingsstrategi, där målet är att bygga upp en fördjupad kristen gemenskap med en vänförsamling och där rese- och boendekostnader starkt kan begränsas.

I en tid när den nedåtgående statistikkurvan är bruten och intresset för konfirmationsläsning ökar, behövs inga lockbeten i form av dyra resor för att locka ungdomar. Utredningen »Var är Jesus? – ungas röster om konfirmationsundervisning» (Stockholms universitet, C. Klintborg, 2023), visar att de allra flesta konfirmandera är nöjda med sin konfirmationstid. De har haft roligt och bra gemenskap, men tycker inte att de fått tillräckliga kunskaper om den kristna trons grunder. Under det senaste året har dessa slutsatser detta bekräftats av att många unga människor i dag söker Jesus, tron och kyrkans inre liv. Då är det hög tid att låta konfirmationsläsningens fokus handla om just detta och inte skymmas av dyra resor med fördjupning i samhällskunskap och historia.

Vi förstår att frågorna och diskussionspunkterna är många och att åsikterna divergerar. SPT vill gärna vara ett samtalsforum för utvecklingen av god och sund konfirmationsundervisning och välkomnar därför bidrag till diskussionen.