Kristi förklarings dag

Jesus förhärligad

»Vår blick mot helga berget går»

Kristi förklarings dag heter på latin Festum Transfigurationis, Förvandlingens fest. Det vore inte fel att kalla dagen så också i vår almanacka. Platsen i kyrkoåret kan synas egenartad. Dagen hade mer naturligt hört hemma i julens eller påskens efterfirningstider. Men pastoralt är den en lisa; i serien av söndagar om kristenlivets och kyrkolivets vardag får vi fira en Kristusfest, lyssna till ljusskimrande Kristustexter, sjunga förklaringspsalmer, klä kyrkan till högtid och, rätt förstått, »koppla av» från »vardagsgnetet» i Trefaldighetstiden. Kristi förklaring, när den en gång ägde rum, var ett motsvarande avbrott för apostlarna i deras lärjungautbildning. Kyrkoåret är troget vår Herres pedagogik.

Kristi förklarings dag har sitt ursprung i Östern. Dess historia är brokig. I den armeniska kyrkan firas den extra högtidligt och kallas där också »Rosens glans». »Såsom rosen bryter fram ur blomkalken, bröt denna dag den gudomliga glansen igenom Kristi kropp» är tanken. Förvandlingens fest är självfallet en dag för reflektion kring Kristus, hans gudomlighet och hela hans väsen. »I honom har hela den gudomliga fullheten förkroppsligats och tagit sin boning» skrev Paulus (Kol. 2:9) och sammanfattade så dagens tema.

Liturgisk färg Vit, under veckan grön
Under veckan 4 augusti Jean Marie Vianney, präst († 1859), vit; 8 augusti Dominicus, präst och ordensgrundare († 1221), vit; 9 augusti Theresia Benedicta av Korset (Edith Stein), ordenskvinna och martyr, Europas skyddspatron († 1942), röd
Texter 2 Mos. 34:27–35, 2 Kor. 3:9–18, Mark. 9:1–13, Ps. 89:12–18

Psalmer