[Jesus Kristus] är den, i vilkens lidande inte bara de ärorika och ståndaktiga martyrerna har del, utan också alla de som föds på nytt genom tron i dopet. När man nämligen avsvär sig djävulen och bekänner sin tro på Gud, när man går över från det gamla livet till det nya, när man lägger av den jordiska människans bild och tar på sig en himmelsk gestalt, så är det liksom ett avbildande av Kristi död och uppståndelse. Den som upptagits av honom och mottar honom är inte densamme efter dopet som före, för den som föds på nytt blir ett enda kött med den Korsfäste. […]
Han är det sanna ljus som rättfärdiggör och upplyser varje människa. Han är det ljus som räddar oss från mörkrets välde och för oss över till Guds Sons rike. Han är det ljus som, genom det nya livet, ger riktning åt själens längtan och släcker köttets begärelser. Detta är att på rätt sätt fira Herrens påsk med uppriktighetens och sanningens osyrade deg. Sedan den gamla ondskans surdeg kastats bort, hämtar den nya skapelsen berusande dryck och näring från Herren själv.
Leo den Store
Sermons, De passione sermo l2, ed. R Dolle, Paris 1961: SC 74
