Ondskan bröt tydligt igenom i Örebro. Många dog. Det hela är självfallet förfärligt. Men det räcker tyvärr inte med denna händelse. Otaliga gånger har människor under senare år och på olika håll mötts av en våldsam död i vårt land, inte minst i gängkriminalitetens spår. Var finns motgiftet till detta?

I den kristna tron finns ett hopp mitt i det besinningslösa vi möter runt omkring oss. Det finns en kraft starkare än ondska och död. Den kristna trons grund är Jesus Kristus, som har besegrat döden. Han är livets Herre.

Vid en gudstjänst till minne för offren i Örebro föreslog kung Carl XVI Gustaf att man avslutningsvis skulle sjunga psalmen Blott en dag (se ovan, under Veckans citat). Psalmens sista vers lyder, som bekant, så här:

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla
som i Ordet mig förvarad är.

Hjälp mig, Herre, att vad än mig händer
taga av din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder
tills jag nått det goda land.

Det finns i dessa Lina Sandell-Bergs ord en styrka och en riktning – mot Herren och hans löften, som finns förvarade i Guds ord. Dessa löften gäller, vad som än händer. De håller, tills jag nått det goda land, om än på ett högst oväntat och brutalt sätt.

När kungen önskade Blott en dag ville kyrkoherden, satt att vara Guds Ords tjänare, däremot vara »inkluderande» och använda en annan psalm (Mina döda timmar). Olika traditioner skulle kunna sjunga med om det inte står något om Gud i psalmen, menade han. Vilka traditioner, kan man undra? För det är väl rimligen trons centrum som bör lyftas fram i sorgens mitt. Var finns den djupaste trösten att finna, vad som än händer? Herren finns mitt i smärtan och att Han kan leda, dag för dag, med en riktning, mot ett gott land. Allt har sin tid, men inte i någon tid eller i något skede är vi satta att »dölja» Gud eller vår Herre. När Gud, livets Herre och dödens segerman, exkluderas kan man undra om inte inkluderingen i detta fall var felriktad.

Kungen bör ha all heder för sitt psalmförslag, som kom att sjungas. Jag stämmer därför in i Carl Vilhelm August Strandbergs text i Kungssången: ”... gör kronan på hans hjässa lätt”. Texten (dvs. den första och berömda versen) fanns f.ö. införd i Svensk söndagsskolsångbok 1908. Den skulle barnen lära sig. Noteras kan att den sista och mer okända versen till del lyder:

Du himlens Herre med oss var
Som förr du med oss varit har

…

Och låt din ande vila än
Utöver nordanland!

Detta är en nåd att stilla bedja om.