Stiftelsen Sverige och Kristen tro (SSKT) har under sex år bedrivit forskningsprojektet Folkkyrka i minoritet under ledning av biskop emeritus Sven Thidevall. En stilla susning (Artos 2026) är projektets fjärde rapport och har ambitionen att sammanfatta och uppdatera resultaten.
I förhållande till de tre tidigare volymerna – Svenska kyrkan som minoritetskyrka (2020), Mindre folk – mer kyrka? (2021) och Allt har sin tid (2024) fungerar denna snarast som ett register över projektets innehåll. På 150 sidor sammanfattar 31 författare tidigare artiklar i kortare och bearbetad form. Det koncisa formatet gör boken användbar som samtalsunderlag, men bidrar samtidigt till ett intryck av fragment: många röster, få egentliga fördjupningar.
Projektets bärande tes är att Svenska kyrkan kring 2026 blir en »minoritetskyrka», i den meningen att medlemsantalet sjunker under 50 procent av befolkningen. Men frågan är hur betydelsefull denna gräns egentligen är. Ärkebiskop emerita Antje Jackelén har med rätta ifrågasatt hela utgångspunkten. Som hon påpekar i Kyrkans Tidning: »Att Svenska kyrkan som helhet vid en viss tidpunkt får mindre än 50 procent av Sveriges befolkning som medlemmar kan blåsas upp till en stor nyhet i kyrkliga och andra medier, men lokalt är det av marginell betydelse.» Församlingar har länge levt med mycket olika medlemsnivåer och skiftande förutsättningar.
Denna artikel är för betalande prenumeranter
Betala för en webbprenumeration för att läsa den här och många fler artiklar.
Registrera dig
Har du redan registrerat dig? Logga in
