Kyrkomötet uppdrog till kyrkostyrelsen att göra en utredning om kyrkans skogar och om hur dessa brukas. Utredningen är nu klar och ute på remiss till stift och församlingar. Markus Klefbeck har läst utredningen, förmedlar här angelägna synpunkter och gör en genomgång av olika typer av skogsbruk. En av frågeställningarna är hur mycket kyrkan ska låta sig påverkas av en högljudd men kanske ganska begränsad opinion, en annan samverkan med samerna. Markus Klefbeck är präst i Södra Vedbo pastorat.
Det finns numera en opinion som framför allt tycks se ett hyggesfritt skogsbruk som en enkel lösning på flera miljöproblem
Den skogsutredning som beslutades av kyrkomötet 2021 har nu kommit med sin slutrapport med förslag på förändringar av kyrkans skogsbruk. Svenskt skogsbruk har varit mycket omdebatterat under senare år och många har haft synpunkter på hur det bedrivs. Det finns numera en opinion som framför allt tycks se ett hyggesfritt skogsbruk som en enkel lösning på flera miljöproblem. Detta märktes också i kyrkovalet där vissa nomineringsgrupper tycktes tävla i att svartmåla kyrkans skogsbruk.
Den enmansutredare som ansvarat för skogsutredningen, Göran Enander, har utan tvekan stor erfarenhet. Han var 1998–2000 ordförande i Svenska naturskyddsföreningen och 2003–2008 generaldirektör på Skogsstyrelsen. Uppdraget på Skogsstyrelsen avbröts dock i förtid då Enander 2008 blev avskedad med omedelbar verkan av den dåvarande regeringen. Skälet som angavs var att Riksrevisionen riktat hård kritik mot Skogsstyrelsen för att myndigheten gått med stora underskott som delvis dolts för regeringen och för att det fanns stora brister i flera administrativa rutiner. Det fanns dock de som misstänkte att avskedet också berodde på att regeringen och Enander skiljde sig åt i synen på svensk skogspolitik.
Prästlönetillgångarnas historia
Prästlönetillgångarna är förenklat uttryckt ett slags självägande stiftelser som respektive stift förvaltar. Bakgrunden är de donationer av skog och jordbruksmark som Svenska kyrkans församlingar fått genom åren för att bedriva sin verksamhet. Syftet har alltså varit att generera ekonomisk avkastning och det är enbart överskottet som får användas. Länge förvaltades denna mark av församlingarna själva, och då gick också hela överskottet direkt till respektive församling.
I slutet av 1900-talet tog dock de tretton stiften över förvaltningen. Varje pastorat fick då en andel i prästlönetillgången som motsvarade värdet av den skogs- och jordbruksmark som de överlät. Varje år när stiftet delar ut avkastningen får pastoraten en utdelning motsvarande sin procentandel i prästlönetillgången, men detta gäller enbart halva utdelningen. Den andra halvan går till ett inomkyrkligt utjämningssystem.
Stiften kan såsom förvaltare välja att köpa, sälja eller byta skogs- och jordbruksmark, men detta påverkar inte församlingarnas andel i tillgångarna. Andelen är baserad på hur det såg ut vid bildandet av dem och inte på var markinnehaven i dag är belägna. Säljs t.ex. ett prästgårdsarrende i en församling och man i stället köper ny mark i en helt annan församling, så påverkar detta inte vilken procentsats de bägge församlingarna får av utdelningen.
Andelen i prästlönetillgångarna står heller inte i relation till antalet kyrkomedlemmar. I många fall kan tvärtom ett litet pastorat på landet ha en stor andel (och därmed få en stor utdelning), medan ett stort pastorat i en stad kan ha en liten andel. Den församling som får störst andel av sin inkomst till församlingsverksamheten från utdelningen i prästlönetillgångarna är Norra Mo i Skara stift som får 19,8 procent av intäkterna därifrån. Utöver den direkta utdelningen via de egna andelarna i prästlönetillgångarna kan ett pastorat även indirekt få pengar därifrån via det nationella utjämningssystemet.
Det skiljer sig även åt mellan stiften hur stor andel av prästlönetillgångarna som utgörs av skogs- och jordbruksmark och fonder. I Lunds stift står jordbruksmarken för två tredjedelar av marknadsvärdet. I Stockholms stift är huvuddelen av marknadsvärdet i stället fonder, men i övriga stift står skogen för den stora merparten av värdet.
Trakthyggesskogsbruk
Trakthyggesbruk innebär att de allra flesta träden inom ett område avverkas vid samma tidpunkt och därefter beskogas marken på nytt. På hygget lämnas bl.a. naturvårdsträd, fröträd som hjälper till vid återbeskogningen och död ved i form av bland annat högstubbar. Det mesta av återbeskogningen sker vanligtvis inte genom kvarvarande träd utan genom plantering av nya plantor eller frösådd.
För nyetablering sker vanligtvis någon form av markberedning som gör att jord friläggs för att underlätta att plantor och frön tar sig. I dag sker denna markberedning betydligt mer varsamt än vad som tidigare var fallet. Trakthyggesbruket liknar delvis vad som sker vid stormar och större skogsbränder, då större ytor friläggs när den gamla skogen försvinner.
Cykeln för trakthyggesbruket består av plantering/sådd, röjning, gallring och slutavverkning. Efter slutavverkning kommer sedan på nytt plantering/sådd o.s.v.
Hyggesfritt skogsbruk
Med hyggesfritt skogsbruk brukar menas att större områden aldrig ska vara utan sammanhängande skog. Det blir en fråga om succesiv avverkning där marken aldrig lämnas utan ett sammanhängande trädtäcke. De tre huvudsakliga metoderna är blädningsbruk, luckhuggning och överhållen skärm.
Blädningsbruk finns i lite olika varianter men innebär, att man väljer ut enstaka träd medan flertalet står kvar. I detta liknar avverkningarna de gallringar som sker också inom trakthyggesbruket, men det sker aldrig någon slutavverkning där flertalet träd tas ned. Blädningsbruk utesluter visserligen inte med nödvändighet markberedning, men det sker i praktiken nästan aldrig någon markberedning, sådd eller plantering.
Blädningsbruk gynnar sekundärträd och då framför allt gran och bok som klarar att leva i skuggan av andra större träd, varför en blädad skog nästan alltid på sikt blir grandominerad. Tallen och björken är däremot pionjärträd som föredrar ljus och gynnas av skogsbränder och stormar.
En förutsättning för att kunna bedriva blädningsbruk är att man har en fullskiktad skog (d.v.s. en skog med träd i alla storlekar och höjder). Endast några procent av dagens svenska skogar lämpar sig därför för blädningsbruk, men fjällnära granskog har av vissa experter pekats ut som ett område där det skulle gå att bedriva blädningsbruk i större skala.
Luckhuggning innebär att man visserligen avverkar de flesta träden inom ett område, men att detta område är mycket litet, max 0,25 hektar, så att det omges av skog. Tanken är också att det ska ske en naturlig föryngring genom frön från den omgivande skogen. Om ett större område ska luckhuggas liknar skogen ofta ett schackbräde. När en lucka där träden huggits bort åter börjar bli beskogad finns efter ett tag möjlighet att hugga träden i den omgivande skogen.
Överhållen skärm kallas den metod då man vid slutavverkningen behåller en ganska stor andel träd så att känslan av skog bevaras. Under denna skärm kan så nya träd komma upp. Till skillnad från vid blädningsbruk är det inte ovanligt att någon form av markberedning tillämpas vid en överhållen skärm och denna metod tillämpas framför allt i tallskogar. De träd som sparats för att utgöra skärmen får också stå kvar medan de nya träden under växer upp, till skillnad från vad som oftast är fallet med frötallar på ett kalhygge. Den nya skogen blir inte fullskiktad, alltså med träd i alla storlekar, utan snarare tvåskiktad.
Skogsbruket och den biologiska mångfalden
Hyggesfria metoder innebär ett aktivt skogsbruk och inte att skogen kommer att vara mer eller mindre opåverkad. Även vid hyggesfritt skogsbruk huggs träd ner och landskapet förändras. Det kan tyckas vara en självklarhet, men det förekommer ett romantiskt skimmer kring begreppet hyggesfritt som ofta förväxlas med att låta skogen stå obrukad.
De djur och växter som har svårt för snabba förändringar gynnas av ett hyggesfritt skogsbruk, framför allt vid blädningsbruk. Vissa andra djur och växter, men dessa är betydligt färre, kan tvärtom gynnas av plötsliga störningar i skogen som t.ex. när en storm, en skogsbrand eller ett kalhygge öppnar upp landskapet. Större hyggen kan dock bilda barriärer medan en skog som brukats hyggesfritt mer sällan försvårar för arter att röra sig mellan exempelvis helt orörda miljöer.
Andra viktiga faktorer, oavsett brukningsmetod, är att man numera regelmässigt försöker markbereda på ett varsamt sätt, och här har tekniken gått framåt sedan 1900-talet så att man lämnar kvar död ved i skogen.
Skogsbruket och klimatet
Eftersom växande skog binder koldioxid så är de flesta forskare överens om att trakthyggesbruket har klimatfördelar jämfört med det hyggesfria skogsbruket. Dels är tillväxten i sig högre i skogar som brukas med trakthyggesbruk, siffran 30 procent brukar nämnas, dels bidrar den skog som avverkas till att förnybara biobränslen kan ersätta fossila bränslen och till att timmer kan ersätta betong och cement som byggmaterial. Detta är den så kallade substitutionseffekten, en effekt som i dag också har en politisk dimension då den minskat beroendet av olja och gas från Ryssland till Europa. Enander menar dock, vilket många inte skulle hålla med om, att denna substitutionseffekt vanligen räknas för högt.
Eftersom det sker nettoutsläpp av koldioxid de första åren efter ett kalhygge, medan även äldre skogar fortfarande binder koldioxid, även om det inte är lika mycket som yngre skog, så skulle det i ett mycket kortsiktigt perspektiv vara bra att inte alls hugga några skogar. Detta är dock ingen hållbar strategi på längre sikt. Som ett slags kompromiss lyfter utredningen fram förslaget att skogen ska få stå 20 procent längre än den lägsta tillåtna slutavverkningsåldern. Men redan i dag låter flera stift skogarna stå längre än lagkravet.
Ekonomin i olika brukningsmetoder
Utredaren Göran Enander räknar med en minskad inkomst på 90–150 miljoner per år om de förändringar han föreslår går igenom. Denna summa, som blir 0,9–1,5 miljarder på tio år, utmålas dock som försumbar eftersom den är liten i förhållande till intäkterna från kyrkoavgiften.
Dessutom menar Enander att minskningen med 90–150 miljoner per år bara är under en övergångsperiod. Det är dock högst oklart hur länge övergångsperioden tänks pågå och vad bortfallet blir sedan – för ett stort bortfall kommer att vara bestående.
Inkomstbortfallet har flera orsaker. Dels tänks andelen skog som lämnas helt orörd nästan fördubblas, från 11 procent till 20 procent. Dels är det hyggesfria skogsbruket, som tänks öka från 2,9 procent till 25 procent, mindre lönsamt än traditionellt trakthyggesbruk.
Att det hyggesfria skogsbruket, särskilt blädningsbruket, är mindre lönsamt har i huvudsak två orsaker. Den första är att skogens tillväxt är lägre än vid trakthyggesbruk, enligt vissa beräkningar så mycket som uppåt 30 procent, och den andra är att avverkningskostnaderna är högre. Blädningsbruket bygger ju på många små avverkningar vart tionde till trettionde år, men även dessa kräver både personal och inte minst skogsmaskiner. Trakthyggesbruket har däremot gallringar och slutavverkning med betydligt längre intervall.
Kyrkans skogsbruk och samerna
Den föreslagna förändringen av kyrkans skogsbruk kopplas också delvis ihop med Svenska kyrkans försoningsarbete med det samiska folket. Jag kan, utan att vara särskilt insatt i detta, se ett värde i att kyrkan inte bara skriver på papper utan att det också blir konkreta åtaganden som kostar på.
Det föreslås att samebyar, de speciella ekonomiska föreningar som bedriver renskötsel, ska tillfrågas innan skogsåtgärder med större påverkan på renskötseln genomförs. Detta samråd är bra, men utredningen säger också att om inte samebyn godkänner den skogliga åtgärden får den heller inte genomföras. I så fall skulle samebyarna tilldelas inte bara rätt att som nu fritt disponera kyrkans och andras skogar som betesmark utan också i praktiken vetorätt mot gallring, markberedning och avverkningar på kyrkligt ägd mark.
Andra saker som lyfts fram är att olika åtgärder ska anpassas efter renskötseln och inte minst behovet av att renarna ska kunna förflyttas och beta lavar. Detta innebär bland annat krav på varsam markberedning, men också på att vissa skogar bör röjas och gallras extra hårt för att underlätta renens vandringar. Den contortatall, ett främmande trädslag, som tidigare planterats har ansetts besvärlig då det finns få lavar i dessa skogar och skogarna dessutom ofta blir trånga och svårgenomträngliga. Därför föreslås att all contortatall, oavsett ålder, avverkas redan inom 10 år för att sedan ersättas av inhemsk tall.
Ställningstaganden till olika förslag
Efter denna genomgång vill jag kort kommentera några av de olika förslagen, vilket kanske kan vara till viss vägledning för de församlingar eller privatpersoner som funderar på att inlämna remissvar.
Förslaget om att avsätta 20 procent av produktionsskogen för miljövård
Att inte alls bruka en femtedel av skogsinnehavet är ett mycket ingripande och kostsamt förslag. Det är heller inte säkert att det ger så stora vinster ur miljösynpunkt. I dagsläget är 11 procent av kyrkans skogar avsatta för naturvårdsändamål, mer än dubbelt så mycket som miljöcertifieringen FSC kräver (5 procent). Det skiljer dock väldigt mycket mellan olika stift. Högst ligger Visby stift med 19 procent och lägst ligger Skara med 8 procent.
Att nästan fördubbla andelen av skogen som inte alls ska brukas tycks vara en alltför radikal åtgärd som inte heller tydligt kopplas till särskilda naturvärden utan mest blir en siffra. Redan nu ligger kyrkans skogsbruk långt över målen om avsatt skog i FSC-cerifieringen. Dessutom föreslås att en stor del av den övriga skogen brukas antingen med hyggesfria metoder eller med höjt hänsynstagande vid det vanliga trakthyggesbruket.
Förslaget om att bruka 25 procent av skogen hyggesfritt
Detta är kanske det mest olämpliga av alla förslag. Bland annat är det ytterst tveksamt om det finns så mycket skog som går att bruka hyggesfritt. Det gäller särskilt att utredaren föreslår 10 procent blädningsbruk, där lämpliga trädslag och kravet på fullskiktning sätter sina tydliga begränsningar.
I dagsläget brukas mindre än 1 procent av kyrkans skogar med blädningsbruk och de tre olika hyggesfria metoderna står sammantaget för bara 2,9 procent. Det skiljer sig dock väldigt mycket i dag mellan olika stift, där Lund ligger i toppen med 10,55 procent hyggesfritt, vilket bland annat beror på att man där har trädslag (fr.a. bok) som lämpar sig för detta, och lägst ligger Västerås stift med bara 0,18 procent hyggesfritt. Den föreslagna förändringen riskerar – om den ens går att genomföra inom överskådlig tid – att bli oerhört kostsam, men är dessutom problematisk ur klimatsynpunkt eftersom skogens tillväxt blir betydligt lägre.
Trakthyggesbruk med särskild hänsyn i 47 procent av skogen
Att höja ambitionsnivån i det vanliga trakthyggesbruket genom att t.ex. förlänga omloppstiderna, inte ta upp för stora hyggen och att försöka markbereda varsamt tycker jag är bra. Men mycket av detta sker redan idag. Kyrkans skogsbruk är betydligt bättre än sitt rykte – även om det finns betydande skillnader mellan stiften.
Skogsbruket och samerna: 8 procent av skogarna ska brukas med särskild hänsyn till renskötseln. Jag tycker att det är bra att försoningsarbetet med samerna leder till konkret handling som får kosta. Det är bra att man eftersträvar samråd med samebyarna, men det är inte rimligt att dessa ekonomiska föreningar oavsett konsekvenser får vetorätt över kyrkans eget skogsbruk. Att avveckla contortatallen inom renskötselområdet och att bruka skogen så att det gynnar både renens bete och förflyttningar tycks däremot vara kloka beslut.
Det lyfts återkommande fram som ett problem att Svenska kyrkan och dess skogsbruk för allmänheten uppfattas som en enhet, men att egendomsförvaltningen är uppdelad på tretton stift
Kyrkostyrelsens ansvar
Det lyfts återkommande fram som ett problem att Svenska kyrkan och dess skogsbruk för allmänheten uppfattas som en enhet, men att egendomsförvaltningen är uppdelad på tretton stift. Lösningen som utredningen föreslår är en centralisering där stiften visserligen sköter det löpande, men där kyrkostyrelsen får större makt. Det föreslås bland annat att det inrättas ett särskilt nationellt råd för markförvaltning. Att flytta än mer makt från stiften till nationell nivå är dock knappast önskvärt. Indirekt innebär det också att en stor del av inflytandet över skogsbruket flyttas från landsbygdsstift med mycket skog till befolkningsrika storstadsstift med litet skogsinnehav.
Egendomsnämnderna och den expertkunskap deras anställda har behandlas också påfallande styvmoderligt i utredningen. Deras erfarenheter väger sällan tyngre än diffusa hänvisningar till påståenden om att en bred opinion i kyrkan kräver förändringar.
Kompensationen för de minskade intäkterna
Skulle förslagen genomföras innebär det minskade intäkter på 90–150 miljoner per år, d.v.s. en minskning med ungefär en fjärdedel. För att kompensera församlingarna med andelar i prästlönetillgångarna föreslås att kyrkostyrelsen ska kunna medge att mer än hälften av utdelningen går till församlingarna och en mindre del går till den nationella utjämningen. För att fylla på när det gäller utjämningssystemet föreslås att alla församlingar i stället betalar en nyinrättad särskild hållbarhetsavgift. Denna nya avgift innebär en utökad administration och dess främsta syfte tycks vara att dölja att de föreslagna förändringarna av skogsbruket både ger lägre inkomster och högre utgifter.
Att kunna låta församlingarna få en större andel av utdelningen än i dag tycker jag, till skillnad från idén om en ny hållbarhetsavgift, är bra. Om man, i linje med vad jag sagt ovan, något minskar målet för andelen avsatt skog och framför allt minskar målet för den del som sköts hyggesfritt skulle det totala inkomstbortfallet för kyrkan bli betydligt lägre.
Skogsbruket handlar inte bara om en konflikt mellan miljö och ekonomiska vinster, utan det som är bra för den biologiska mångfalden är inte alltid bäst ur klimatsynpunkt
Avslutning
Skogsbruket handlar inte bara om en konflikt mellan miljö och ekonomiska vinster, utan det som är bra för den biologiska mångfalden är inte alltid bäst ur klimatsynpunkt. En brukningsmetod kan gynna vissa arter, men samtidigt missgynna andra. Dessa intressekonflikter bortser alltför många från. I stället blir lösningen på allt att helst helt sluta bruka skogen eller, om den ändå ska brukas, så ska det vara genom blädningsbruk.
Även om allas röster ska få höras är det dock inte säkert att allas tyckanden väger lika tungt. Den beprövade erfarenheten som finns i egendomsförvaltningarna negligeras
Utredaren hänvisar ofta till vad som sägs vara en stor inomkyrklig opinion som kräver förändringar i linje med vad han skissat. Att det finns en högljudd opinion som nu fått genomslag är uppenbart. Frågan är dock hur stor den är och i vilken utsträckning den verkligen är inomkyrklig.
Även om allas röster ska få höras är det dock inte säkert att allas tyckanden väger lika tungt. Den beprövade erfarenheten som finns i egendomsförvaltningarna negligeras och relativiseras alltför ofta i utredningen.
Frågan är dessutom om det egentligen tillför något att som i utredningen inte bara tala om ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet, utan även andlig/existentiell hållbarhet i skogsbruket. Det tycks mest vara ett sätt att klistra på en etikett som ska få utredningen att verka lite mer kyrklig och teologiskt djupsinnig.
Det är lätt att som utredaren Göran Enander vara generös med andras pengar. Delvis beror det på att han tycks betrakta skogarna i prästlönetillgångarna som ett slags allmänningar. Dessa skogar och jordbruk tillhör dock Svenska kyrkan och har ett bestämt syfte, nämligen att möjliggöra kyrkans uppgift att fira gudstjänst och utöva diakoni och undervisning.
Som ovan visats innehåller utredningen både en del kloka tankar men också mycket som är högst diskutabelt. Jag hoppas att det inte bara blir särskilda intressegrupper utanför kyrkan som väljer att skicka in sina remisser, utan att de församlingar som får årlig utdelning från dessa skogar också gör det. Sista dag att lämna in remissvar är 25 februari.
Avslutningsvis säger jag som Paulus i Första Thessalonikerbrevet: Pröva allt och behåll det som är gott.
