Reflex
Vad ska dom tro om mig?
En lerklump kan Gud fortsätta att forma, men inte en färdigbränd mugg eller kruka. En deg kan formas om och om igen. Men inte ett färdiggräddat bröd med hård skorpa.
Anna Elias
Förskollärare och Montessoripedagog
Artiklar
Att bli utmattad
När det gällde mig, så gick jag för övrigt inte in i väggen. Jag sprang. För mig handlade det om en total obalans mellan engagemang för mitt arbete i kombination med brist på medvetenhet om andra behov.
Recensioner
Livsberättelse – inte livsöde
Det kapitel som berörde mig mest handlade om äkta möten, speciellt de möten som Buber har kallat relationsmöten. Dessa möten förutsätter äkthet och ömsesidighet.
Reflex
Min och andras referenspunkt
Allt oftare har det slagit mig att det inte är trons innehåll eller Guds existens som de hänvisar till som skälet för sitt avståndstagande. Det är snarare de personer och sammanhang som representerade tron, men som inte upplevdes som trovärdiga.
Reflex
Han sätter mina fötter på en klippa
Orden och innehållet måste få en klangbotten i de egna livserfarenheterna för att uppfattas relevanta för den egna självförståelsen och upplevas värda att anamma.
Brev till SPT
Reflektioner om utmattningssyndrom
Elia möter i det här sammanhanget Gud i en stilla susning. Jag tolkar det som att Elia behövde tas åt sidan och ur sitt sammanhang ett tag för att kunna höra Guds tilltal. Mitt i livsbruset och ekorrhjulet kunde Gud inte komma till tals med Elia.
Reflex
»Livet forstås baglaens»
Även om vi skulle önska det, kan vi inte ge vidare de insikter som våra omvägar har gett oss till en annan människa. Var och en måste (like it or not) ta sina egna omvägar.
Reflex
Handla med handens alla fingrar
En människa kan uttrycka minst lika mycket med små hand- och fingerrörelser som med sina ord.
Reflex
Second hand är bra, first hand ibland bättre
Splitter ny, inte använd av någon annan före mig. Guds »färskvara» till just mig, i just den här situationen. Inte sliten och köpt till reducerat pris.
Reflex
Livet i serierutor?
Tänk om vi kunde göra likadant med vårt livs händelseförlopp! Den reflektionen slår mig ofta när jag följer elevernas arbete. Forma vår livsberättelse själva. Bestämma början, fortsättningen och slutet. Sudda ut, göra om, komplettera…
Reflex
Att balansera ärtpåsar
För, visst består livet av en ständig balansgång. Mellan egna och andras behov. Mellan arbete och vila. Mellan behovet av bekräftelse och upplevelsen av ödmjukhet. Mellan behovet av socialt liv och egentid. Mellan allvar och skämt.
Reflex
Vilset lokalsinne minns rätt?
Vi lever i en tid då vi uppmuntras att veta mer, och mer – och ännu mera. Att liksom aldrig vara nöjda. Visst, nyfikenhet och ökad kunskap är viktigt som mänsklig drivkraft. Men, inte sällan söker vi sådan kunskap som egentligen inte har någon relevans för oss, just nu.