Vad ska dom tro om mig?
En lerklump kan Gud fortsätta att forma, men inte en färdigbränd mugg eller kruka. En deg kan formas om och om igen. Men inte ett färdiggräddat bröd med hård skorpa.
Jag hade varit borta från skolan i drygt sju månader efter akut utmattningssyndrom. Om några dagar skulle jag återgå i tjänst, om än bara i mindre omfattning. Det hela kändes inte så lite pinsamt. Jag skulle möta kollegors och föräldrars blickar och kanske frågor om vad som hade hänt, just mig, och varför… Barn har en helt annan tidsuppfattning och reagerar nästan inte alls, gott nog. Att komma tillbaka efter en fysisk sjukdom, hade inte känts ett dugg pinsamt. Men det här! Vad ska dom tro om mig?
När jag in genom skolans personalrum första dagen, mötte jag några kollegor. »Men, hej! Så kul att se dig igen! Jag har saknat dig.» Efter en stund kändes det som tidigare, men ändå inte. Förändringen hade inte skett på skolan. Det var min insida och självförståelse som hade förändrats, och det mycket påtagligt.
