Kyrkan och folket
Två frågor sticker ut när jag talar med anställda och förtroendevalda om Svenska kyrkans medlemsutveckling: När sjunker medlemsandelen under 50 procent? Och när når vi botten?
En relation i förändring
Författaren är docent i religionssociologi samt utredare på Svenska kyrkans enhet för forskning och analys. Han beskriver hur Svenska kyrkan har gått från att vara en självklar majoritet i det svenska samhället till att bli en minoritet med en medlemsandel på under 50 procent. Vilka faktorer ligger bakom och vilka nya teologiska, pastorala och ekonomiska krav kommer att ställas när medlemstalen etablerat sig på en låg nivå?
Fram till slutet av 1900-talet var Svenska kyrkan en självklar del av det svenska samhället. Medlemskapet var näst intill universellt – 96 procent av befolkningen tillhörde kyrkan 1972, och 1999 låg siffran fortfarande över 83 procent. De få som stod utanför var oftast personer med utländsk bakgrund eller individer som aktivt valt att lämna.
Men 1996 blev dopet medlemsgrundande. Ingen föddes längre in i kyrkan. Det påverkade snabbt statistiken. Vid millennieskiftet ökade även antalet aktiva utträden, samtidigt som doptalen började sjunka markant. Svenska kyrkan gick därmed in i en ny fas, där medlemstalen började minska i en takt få hade förutsett. Efter relationsförändringen mellan kyrka och stat accelererade utträdena.
Samtidigt förändrades Sveriges befolkning genom arbetskraftsinvandring och flyktingströmmar. Relativt få nyanlända har dock valt att gå med i Svenska kyrkan.
