Kloster och konvent i (vad som skulle bli) Göteborgs stift

I denna artikel ger författaren, som är professor vid Göteborgs universitet med inriktning mot kyrkohistoria, en historisk översikt över kloster och konvent i det område som skulle bli Göteborgs stift, med fokus på olika ordnar, deras grundande, verksamhet, geografiska placeringar, relationer samt upplösningar i samband med reformationen.

De områden, som under 1600-talet skulle ligga till grund för Göteborgs stift, var inte bara de traditionella svenska, norska och danska landskapen, utan fram till reformationen också tre kyrkoprovinser: den lundensiska, uppsaliensiska och den nidarosiensiska. Dessa kyrkoprovinsers gränser kunde visserligen sammanfalla med de politiska, men inte med nödvändighet. De kloster som inrättades i dessa tre kyrkoprovinser hade emellertid samtidigt lojalitet till ordensbildningar som var större än kyrkoprovinserna och som regel omfattade hela Norden.

De politiska gemenskaperna är alltså inte helt oväsentliga eftersom rikena hyste olika resurser. Det krävs lokala resurser för att bygga lokala kloster, som samtidigt var del av större ordensprovinser. I det område som skulle bli Göteborgs stift fanns det totalt hela tio, vilket var betydligt fler än vad som under medeltidens slut fanns i Uppsala ärkesäte. Av dessa var samtliga till för bröder eller munkar; nunnekloster lyste med sin frånvaro. En annan gemensam sak är att vi lider brist på synliga lämningar ovan jord från dessa byggnader, men likväl har det under de senaste åren skett en del arkeologiska upptäckter under jorden.

De kontemplativa klostren

Ås kloster

Det enda cisterciensklostret i regionen var det som byggdes som Ås kloster, norr om Varberg. Cistercienserna har sina rötter i den reform som skedde redan under 1000-talet, då klostren i Europa, under en tid av lugn och välstånd, började söka sig tillbaka till sina rötter, inte bara till Benedikts regel utan till det eremitideal som återfanns i östlig tradition. Det är ur denna vurm för eremiterna som vi ska se uppkomsten av nya ordnar, såsom kartusianerna och cistercienserna liksom även augustinerna.

Cistercienserna var de mest expansiva, inte minst under Bernhard av Clairvaux. Under denna tid skapades ordenssystemet med dotterkloster som stod i beroende till sina moderkloster. Det fanns ett kloster i Sorø på Själland, och som dotterkloster grundades Ås kloster mellan 1192 och 1194. Sorø var i sin tur dotterkloster till Esrum kloster, som också låg på Själland, och Esrum var dotterkloster till Clairvaux.

I gamla dokument har Ås kloster ofta benämnts Asylum, vilket betyder fristad. Det finns olika förklaringar till namnet. Ett är att det kommer av det fornhalländska ordet as, som betyder ås, syftande på att det låg på en höjd. Ett annat är att det kommer av det medeltida oos, ous eller os, som kan betyda åmynning. Men namnet kan också tyda på att munkarna själva betraktade platsen som just en asylplats, som en andlig fristad där de kunde hänge sig åt bön, askes och tystnad i enlighet med sin regel. Det har också föreslagits, att det var en förvisningsort för munkar som inte passade in i Sorø. Det är inte belagt, men ett och annat tyder på att Sorø hade fått en tillrättavisning för att där förekom frosseri och skörlevnad. Ås kloster tycks emellertid inte ha varit något »värstingkloster» under resten av sin historia.

År 2025 utkom antologin Ås kloster – om grundandet, godset och byggnaderna, redigerad av Erik Rosengren, Lena Bjuggner, Clas Tollin och Christian Lovén. I boken ges nya perspektiv på klostret utifrån arkeologiska undersökningar. Det handlar inte minst om byggnadernas läge. Förutom att det har genomförts kartläggningar av hur klostret har sträckt ut sig under vad som i dag är Åsklosters kungsgård, har också nya rön från markradarmätningar som genomförts vid vad som kallats »klosterkullen» utanför Derome visat stengrunder från sent 1100-tal. Detta kan indikera klostrets ursprungliga östra länga och dormitorium, något som kan sättas i relation till en skriftlig källa från 1243 då abboten i Ås ansökte om att få flytta klostret till dess plats vid Viskan.

Dess ursprungliga placering var följaktligen troligen i Derome, som ligger längre inåt landet, ungefär en mil öster om kungsgården, invid orten Åsby. Den nya placeringen var visserligen inte särskilt vanlig för cistercienskloster, men den gav goda förutsättningar för sjöfart, handel och fiske. Genom antologin kan vi dra slutsatser om att Ås kloster var ett ekonomiskt och världsligt maktcentrum i dåtidens Halland.