Kyrklig vigsel i traditionen

Ledaren i detta nummer har rubriken »Folklighet och teologi» och utgår från en motion till årets kyrkomöte om brudöverlämning i en vigsel. Ledaren vidgar dock perspektivet till den betydligt bredare frågan om hur folklighet, teologi och liturgi kan mötas i exempelvis de kyrkliga handlingarna. Men motionen från Sara Waldentoft och Jesper Eneroth kräver emellertid även en kompletterande och mer saklig kommentar.

Så är den koppling som motionärerna inledningsvis gör till Act Svenska kyrkans kampanj att bryta traditioner, med en bild på en ung flicka som till hälften är luciaklädd och till hälften är brudklädd, helt osaklig i motionsärendet. Den brudöverlämning som kan ske i samband med vigslar har naturligtvis inget med barnäktenskap att göra.

Dessutom verkar de blanda ihop medeltida germansk rätt med den romerska rätten. I den förra kopplades parets fästning till ett avtal om kvinnans överlämnande mot ett överenskommet vederlag, och bröllopet till hemförandet av bruden och ett fullföljande av äktenskapet genom »sängliggning». Men i den romerska rätten, som den kristna kyrkan anammade, betonades redan från början det ömsesidiga samtycket mellan brudgum och brud, och detta samtycke var konstituerande.