Kyrkoherde i två världar

Det fanns en tid i Svenska kyrkan då en kyrkoherde i en utlandsförsamling kunde inneha sin tjänst i 37 år. Mest kända är dessa förhållanden i Berlin, Köpenhamn och London. Heribert Janssons period 1950–1987 i Svenska Victoriaförsamlingen i Berlin lär i ett kyrkohistoriskt sammanhang vara synnerligen svårslaget, ja, oslagbart, med dagens korta förordnanden i åtanke.

Inte bara är det den långa tiden utan lika mycket platsen, Berlin i efterkrigstidens delade Europa, samt den mångfacetterade och okonventionella personen Heribert Jansson (1919–1996), som gör en skildring av hans rekordlånga innehav av svenska kyrkoherdetjänsten i den numera återupprättade tyska huvudstaden fullt ut berättigad – och exceptionellt spännande. Väl underbyggs berättelsen från en inte särskilt avlägsen tid om faktiska händelser, hämtade ur en dramatisk och inte sällan motsägelsefull verklighet präglad av två världskrig på europeisk mark.