Svenska kyrkans biskopar rekommenderade att man i stiftens kyrkor söndagen den 10 augusti skulle låta kyrkklockorna ringa »med anledning av situationen i Gaza». Det hela välkomnades av en del, medan andra och av olika skäl var kritiskt inställda.

I GP (10 aug.) kunde man på ledarplats läsa: »Stora krig hamnar helt i skymundan när den mediala uppmärksamheten kring omvärlden begränsas till det som sker i Israel-Palestinakonflikten.» Adam Cwejman fortsatte: »I avsaknad av perspektiv och förståelse för hur vi väljer, och väljer bort, fortsätter vi, spårbundna, på samma sedan länge utstakade väg. Det går förstås inte att tvinga människor att tänka på ett visst sätt, men det går att få dem att tänka på en viss sak. Och denna makt – bortom diskussioner om partiska redaktioner – tror jag borde ägnas lite mer tankemöda. För i stället för att skildra vår tid och omvärlden blir rapporteringen och inslagen – och den samhällsdebatt som följer – projektionsytor för våra egna interna politiska och ideologiska skiljelinjer. Andra länder och deras öden blir ett sätt att uttrycka våra egna världsåskådningar och moraliska ställningstaganden. Det handlar mindre om världen, dess lidande och historia, och mer om oss själva.»

I SvD (12 aug.) skriver Ann Heberlein: »Att de israeler som hålls som gisslan inte nämns är djupt problematiskt, särskilt i ljuset av kyrkans antisemitiska historia.» Hon fortsätter: »Kyrkklockornas klang kommunicerar … primärt med människor, inte med Gud. Ur det perspektivet är det svårt att se söndagens klockringning för Gaza som något annat än en politisk manifestation, riktad till människor snarare än till Gud.»

En bön hade formulerats av ärkebiskopen. I den kunde man kanske inkludera de gisslantagna i »de fångna», men det är oklart. Klart är dock att Heberlein anser att det inte var fallet, eller tillräckligt tydliggjort. Men hur det än är med den saken inställer sig frågan om hur man, apropå Cwejman, väljer ämne för en särskild och extraordinärt lång klockringning i våra kyrkor. Vad väljs och av vilka skäl? Vad väljs bort och av vilka skäl?

I detta aktuella fall, i vilket lidandet naturligtvis på många sätt är mer än svårt för många inblandade på olika sidor, bör det anses viktigt att förhålla sig till den rapportering som sker inte minst i svensk media. Inte sällan hör vi att den förlitar sig på Hamasstyrda myndigheter. Man kan undra i vilket annan konflikt vi spridit information från en terrorgrupp som om den var faktiskt pålitliga uppgifter? Vi vet i vart fall att den inte skyr för att utnyttja vanliga palestinier. Vi vet också att Hamas aldrig varit intresserad av någon tvåstatslösning, eftersom målet är att utplåna Israel.

Övergrepp sker i alla krig. Konventioner nonchaleras inte sällan. Men saken är den att i den aktuella konflikten finns det många som anser att rapporteringen är ensidig. Det finns även påtagliga exempel på detta i våra statsägda medier. Det är därför inte utan risk för att biskoparnas beslut, självfallet i all välmening, av en del anses som populistiskt. Det handlade inte endast om en uppmaning till bön utan också om en uppmaning till en extrainsatt och extra lång klockringning. Det är naturligtvis aldrig fel att be för fred. Det gör ju kyrkan kontinuerligt, också under förbönen i varje högmässa. Frågan är varför just denna konflikt får en sådan närmast unik uppmärksamhet under en högmässa (eller av journalister och politiker i det svenska medieutrymmet)?

Jag har hör kyrkligt anställda fråga sig om när man under högmässa skall man lägga in denna extra långa ringning. Det kan man också fundera över. Men viktigare är alltså hur man väljer konflikt? Kanske man skulle kunna ringa extra för alla kristna systrar och bröder som kontinuerligt dödas i Kongo eller på andra platser av islamister? Kanske man borde man uppmanat till klockringning direkt efter vi fick höra om terrorattacken mot Israel den 7 oktober eller i samband med Irans missilattacker? Vi vet att denna stat för proxykrig mot Israel på flera fronter. Eller i samband med Rysslands massiva angrepp på Ukraina? Kommer det att ringas i olika kyrkor om man genom klockringning uppmärksammar olika konflikter som har olika politisk färgning? Det vore direkt olyckligt.

Kyrkan måste stå över politiken och inte kunna misstänkas för populism, att rida på den våg som media företräder. Så när ska man ringa? När bör det uppmanas till eller påbjudas över hela riket? Det finns en del att fundera över och reda ut. Kommer vi se en ny praxis framför oss? Vi vet inte, men vi vanliga församlingsbor fortsätter att be för fred på vår jord och för människors frälsning. Vi gläder oss också för att kyrkklockorna ringer till gudstjänst i såväl freds- som i orostider.

KOL