Lausannedeklarationen – en evangelikal trosbekännelse

Lausannedeklarationen fyller i år 50 år. Initiativet togs av bl.a. John Stott för att främja en mission där Jesus Kristus är i centrum. De kyrkor och samfund som anslutit sig till deklarationen är främst evangelikala, men inte evangelikala i den mening som begreppet i dag används i amerikansk kristenhet. I denna recensionsartikel presenterar Hans Lindholm, tidigare distriktspräst i Lötenkyrkan i Uppsala och ordförande för Bibeln Idag, den jubileumsbok som getts ut för att presentera Lausannedeklarationens tillkomst, dess historia men framför allt dess inriktning.

En polsk student avslutade i våras sin utbildning vid Uppsala universitet och skulle återvända till hemlandet. Frågan uppstod om han hade några kontakter med evangeliska kristna i Polen, så att han där kunde finna en gemenskap liknande den han upplevt i den internationella Credogruppen Koinonia i Uppsala. På nätet hittade jag kontaktuppgifter till min gamle vän Mirek, som jag på 1980-talet besökte och hade andra kontakter med. Mitt under general Jaruzelskis kommunistiska militärdiktatur, som så småningom besegrades av fackföreningsrörelsen Solidaritet med djupa folkliga och romersk-katolska rötter, sa Mirek: »Alla förstår att det inte är möjligt att starta ett evangeliskt studentarbete i ett land som Polen. Men ingen har försökt.»

Nu är både kommunismen och Solidaritet passerade stadier i polsk historia, men den evangeliska studentrörelse som Gud kallade Mirek att starta lever och kan erbjuda en Jesuscentrerad gemenskap åt den hemvändande studenten.

Det var när jag arbetade inom Credo (på den tiden kallat SESG) som jag i The International Fellowship of Evangelical Students (IFES) mötte studenter och studentrörelser från hela världen. Den erfarenheten har för alltid öppnat viktiga perspektiv över mitt liv, min tro och min tjänst: Alltid på biblisk grund. Alltid med Jesus i centrum. Alltid uppgiften i fokus. Alltid ödmjukhet och respekt för andra, kända som okända. Alltid rätt att ställa frågor. Alltid tro på Guds möjligheter och söka dem. Jag inser att jag är en av ganska få svenskkyrkliga präster som inifrån fått uppleva evangelikal kristendom, och jag skulle unna alla att få göra liknande erfarenheter.