Jan-Olof Aggedal (red.): Kyrka i ett mångkulturellt samhälle. Verbum 2025. 240 sidor.
Författaren till denna recensionsartikel är redaktionsmedlem, f.d. kyrkoherde i Horred och prost h.c. Han går kapitel för kapitel igenom innehållet med intressanta och tänkvärda kommentarer.
Enligt 1686 års kyrkolag, som var i kraft fram till 1993, skulle biskopen i ett stift minst vart sjätte år samla prästerna till prästmöte. Han utsåg en av stiftets präster till preses med uppdrag att författa en avhandling som sedan skulle diskuteras på mötet. Denna gamla tradition uppehålls fortfarande genom stiftsmöten för den s.k. vigningstjänsten, som förutom präster numera även omfattar diakoner samt f.d. diakonissor. Den här anmälda boken är utgiven som förberedelsematerial till präst- och diakonmötet i Lunds stift den 7 oktober 2025.
Som sig bör är bokens första och riktningsgivande artikel skriven av lundabiskopen Johan Tyrberg med rubriken »Salt bland andra kryddor». Han konstaterar att den svenska kyrkan växte fram i ett enhetssamhälle (och påpekar behövligt att det inte var Gustav Vasa utan Christian III som genomförde reformationen i Lunds stift), som förblev ganska enhetligt ända fram till 1990-talet. Numera är emellertid de internationella relationerna allt viktigare. Lunds stift har formella vänavtal bland annat med en landskyrka i Tyskland och med ett stift inom den lutherska kyrkan i Tanzania.
Internationella kontakter på församlingsnivå är också viktiga, menar han, eftersom introspektiva synsätt hos oss medför att Svenska kyrkan blir mer svensk än kyrka. En del internationella kontakter kan regleras i avtal, andra i lösare vänskapsband. Det är bra att besöka varandra ibland utan att det behöver utvecklas till bestående kontakter. Man ser att andra kyrkor kan organisera sig på andra sätt än med biskopar, stiftskanslier och annan episkopal struktur.
Biskopen vill även ha en god dialog med andra samfund här i Sverige. Han betonar här de svenska judarna. En person är inte jude eller svensk utan jude och svensk. Som kristna har vi våra rötter i den judiska traditionen. Vi har ingen anledning att tro att Jesus och de första kristna definierade sig som något annat än judar.
Denna artikel är för betalande prenumeranter
Betala för en webbprenumeration för att läsa den här och många fler artiklar.
Registrera dig
Har du redan registrerat dig? Logga in