Messianska profetior i Gamla testamentet

Gamla testamentet är mättat av profetior och antydningar om Messias – om vem han är, vad han gör och hur han kan kännas igen. Somliga av dessa profetior är mer kända än andra, som Jes. 53 och Jes. 9. Men Mats Eskhult, professor em. i semitiska språk, lyfter här fram åtskilliga andra profetior, vilka kan berika vår förståelse av hur Jesus svarar mot vad Skriften själv förutsäger om honom. I evangelierna är det påtagligt hur Jesus identifierar sig med Gamla testamentets förutsägelser som så bekräftar vem han är.

Profetian om Messias – Konungen

I Israels omvärld var det inte ovanligt att profetior samlades in av behöriga och bedömdes allt efter som förutsägelserna möjligen gått i uppfyllelse. Profetian var alltså oupplösligt förbunden med förutsägelse, men den var långt ifrån alltid entydig och blev därför föremål för tydning och tolkning. För den skull var det nödvändigt att profetian fanns noggrant nedtecknad så att den kunde granskas och bedömas. Moses undervisning gav här klara besked om vad som gällde i Israel: Det som förutsades i en profetia måste gå i uppfyllelse och därtill stämma med Herrens undervisning (5 Mos. 18:22 och 13:1ff).

Så föddes insikten att David i sin tid var den smorde härskaren men att han samtidigt förebildade den kommande smorde. Hoppet kom alltså att stå till en ny David

Siaren Bileam hörde inte till Guds folk och han ville rakt inte gå Guds ärenden. Men genom att Herren grep in kom han att förutse en framtida härskare i Israel: »En stjärna träder fram ur Jakob och en spira står upp ur Israel» (4 Mos. 24:17). Den härskaren, sade profetian, skulle krossa Moabs tinning och göra Edom till Guds egendom. Bileams ord bevarades under århundraden i Israel och blev föremål för mycken tolkning. Sannolikt fanns det en tid då den tänktes ha gått i uppfyllelse i och med kung David. Men den tolkningen gick inte ihop med att Davids erövringar snart gick förlorade och att hans rike delades i en nordlig och en sydlig rikshalva. Så föddes insikten att David i sin tid var den smorde härskaren men att han samtidigt förebildade den kommande smorde. Hoppet kom alltså att stå till en ny David.