Del 1: Den tidiga kyrkan
Författaren har disputerat vid Linköpings universitet och är numera professor vid Trinity Evangelical Divinity School i Deerfield, Illinois. Hans forskningsområden är evangelisation och mission. I en serie på tre artiklar, som baseras på det egna arbetet Gospel Witness through the Ages. A History of Evangelism (Eeerdmans, 2022) får vi följa en basal beskrivning av missionsarbetet i olika situationer under kyrkans historia. Innehållet kan exempelvis brukas i undervisnings- och/eller diskussionssyfte inför i fastställandet av församlingars instruktioner när det gäller missionsuppdraget.
Redan från begynnelsen
Uppenbarligen ansåg Jesus att kristen mission skulle vara ett utmärkande kännetecken för kyrkan alltsedan han sade till sina lärjungar: »Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen, och omvändelse till syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni är vittnen till detta» (Luk. 24:46‒48).
Kristen evangelisation började under det första århundradet med Jesu födelseberättelse. I början av Lukas evangelium vittnade jungfru Maria om de stora gärningar Gud utförde för henne och Guds folk (Luk. 1:49‒55). Sedan förkunnade en Herrens ängel för herdarna på fältet nära Betlehem och sade: »Var inte rädda. Jag förkunnar för er ett glädjebudskap som skall väcka stor glädje för hela folket. I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren» (Luk. 2:10‒11).
Bekännelsen att Jesus är Messias fortsatte med Johannes Döparens offentliga verksamhet. När han såg Jesus gå mot honom sa han: »Se, Guds lamm, som tar bort världens synd!» (Joh. 1:20, 29). Nästa dag, efter att Andreas hört Johannes Döparen säga: »Se, Guds lamm», följde han efter Jesus. Sedan fann därefter sin bror Simon (Petrus) och sa: »Vi har funnit Messias» (Joh. 1:35, 42).
När Jesus korsfästes på Golgata kulle utanför Jerusalem utropade en romersk officer: »Han var sannerligen Guds son!» (Matt 27:54). Efter att Jesus hade begravts i en grav visade sig en ängel för kvinnorna som hade kommit dit för att besöka honom på tredje dagen. Ängeln sade till dem: »Varför letar ni efter den levande bland de döda? Han är inte här, han har uppstått!» (Luk 24:5‒6). Kvinnorna, inklusive Maria Magdalena, Johanna och Maria, Jakobs mor, lämnade graven och »berättade allt detta för de elva [apostlarna] och för alla de andra» (Lukas 24:9).
Ända från kyrkans begynnelse delade kristna evangeliet på de platser de befann sig. De vittnade om Kristus, vare sig det var för familjen, för vänner eller för främlingar (Apg. 1:8; 2:42‒47; 8:4‒6). Berättelsen om Filippus och etiopiern – en tjänsteman som ansvarade »för hela skattkammaren hos den etiopiska drottning Kandake» – illustrerar den tidiga utövningen av mission (Apg. 8:30‒31, 34‒35). Manad av Anden gick Filippus fram till den etiopiske tjänstemannen som satt i en vagn och läste orden i Jesaja 53:7‒8. Filippus frågade honom: »Förstår du vad du läser?» »Hur skulle jag kunna det», sade tjänstemannen, »om ingen vägleder mig?» Mannen bad sedan Filippus att sitta upp med honom i hans vagn och frågade: »Jag vill fråga dig vem profeten talar om, om sig själv eller någon annan?» »Då började Filippus tala och utifrån det skriftstället förklara evangeliet om Jesus för honom.»
I Apostlagärningarna står det att apostlarna undervisade och förkunnade »evangeliet att Jesus är Messias», såväl i templet som i hemmen (Apg. 5:42). Årtionden senare sade aposteln Paulus till de äldste i församlingen i Efesos: »Jag har inte hållit tillbaka något som kunde vara till nytta för er, utan jag har predikat och undervisat, offentligt och i hemmen, och vittnat för både judar och greker om omvändelsen till Gud och tron på vår Herre Jesus» (Apg. 20:20‒21).
Ett hem kunde erbjuda en informell och gästfri miljö, vilket gjorde det till en naturlig plats för mission.[1] Ett hushåll (oikos, οἶκος) i det forntida Främre Orienten bestod av släktingar och nära vänner.[2] Förutom familjen inkluderade oikos hushållsslavar och frigivna. När någon vände sig till Gud i omvändelse och satte sin tro på Herren Jesus, oavsett om det var en far, hustru, barn, slav eller hushållsarbetare, delade de sedan evangeliet längs relationella linjer från hushåll till hushåll – via sociala nätverk.
Evangeliet framkallade därmed ett svar som var kostsamt
