Rubrikens slogan skulle kunna komma från Friskis & Svettis. För visst är det viktigt att vi rör på oss och inte fastnar framför teven eller i mobilen, inte minst nu när allt färre har ett fysiskt krävande arbete. Att vi är i rörelse är livsviktigt, annars förtvinar musklerna och vällevnadssjukdomarna härjar.
Fast SPT:s läsare förstår förstås att rubriken inte primärt är en slogan för Friskis & Svettis utan en uppmaning till alla ledamöterna i kyrkomötet. För liksom vi måste vara igång fysiskt, så måste Svenska kyrkans högsta demokratiskt valda beslutande organ vara i rörelse.
Höstens kyrkomöte har 104 motioner att behandla. Det kräver eftertanke och ett klart fokus på sakfrågorna, så att besluten inte styrs av respektive nomineringsgruppers partiprogram. De riksdagspolitiska grupper som även finns i kyrkomötet hamnar lätt i de konflikterna.
En annan risk är att vi får en förstelnad byråkratisk apparat som inte ser och förstår sitt grundläggande uppdrag. För kyrkomötet är inte det viktigaste med motionerna att få fram nya tankar, hitta nya vägar eller sätta upp nya inriktningsmål, utan att de ger Svenska kyrkan muskler att vara kyrka, bevarar hennes identitet och inte minst ger henne styrka att spänna bågen och sikta mot Kärnan och Stjärnan – så som Luther såg Jesus Kristus i Bibeln och Kyrkan.
Att motionera mera om det centrala, således. Men även en omvänd slogan har sin poäng – att »motionera mindre» om det som hör hemma i riksdagspolitiken mer än i kyrkan eller är mest ideologiska statements.
Bland årets motioner finns en hel del som rör sådant som just nu lyser starkast i massmedias rubriker. Hit hör att Svenska kyrkan ska ta sitt ansvar i klimat- och miljöfrågorna genom att bedriva ett hållbart skogsbruk, värna våtmarker, äta vegetarisk kost under kyrkomötesdagarna, uppmana till klimatfasta osv. Somliga är nog så angelägna och var det redan tidigare. Andra har ideologiska övertoner som inte hör hemma på kyrkomötet.
Flera motioner berör genomförandet av kyrkoval, utformandet av valsedlar och hur Svenska kyrkans relation till olika organisationer och samfund ska formas. Mindre kontroversiella motioner kan ha enkla lösningar och borde inte väcka så mycket debatt men gör det ändå ofta. Utskottsförhandlingarna och plenardebatterna styrs av vad den partipolitiska majoriteten tycker, varför minoriteten måste debattera och motivera sig desto mer. Politisk hemvist avgör mer än vad som är välgörande för kyrkans liv.
En av motionerna (2023:61, Nytt villkor för anställning av kyrkoherde) är just sådan att den präglas mer av en politisk agenda än av kyrkans väl, av hennes tro, bekännelse och trohet mot de grundläggande dokumenten. Undertecknarna, som representerar fyra av nomineringsgrupperna, vill att endast den ska kunna bli kyrkoherde som »förklarat sig beredd att förrätta vigsel och välsignelsehandlingar enligt 23 kap. för såväl par av olika som av samma kön». Associationerna går till M.A Numminens sång »Som en boll kommer jag tillbaks till dig». Frågan om att präster ska tvingas viga samkönade par återkommer här i ny skepnad i ett nytt försök att hitta kryphål i biskoparnas ansvar för vem de viger till präster.
Det finns redan ordningar som garanterar att alla samkönade par vigs av präster som »med glädje förrättar dessa vigslar» – som biskoparna sade i en tidigare debatt. Men frågan tycks mer ha blivit en tvekamp mellan Svenska kyrkan som en del av den heliga, apostoliska och allmänneliga/katolska kyrkan, där biskopsämbetets uppdrag att pröva och viga präster och diakoner till tjänst är centralt, och de politiskt präglade partiernas förtret att inte helt kunna styra den nådemedelsgivande Folkkyrkan utifrån sina politiska intressen.
Andra motioner berör mer centrala ämnen, sådana som SPT ofta lyft fram. SPT har kanske ändå inte bara varit en röst som ropat förgäves eller för döva öron utan har också blivit hörd. Frågor som SPT väckt och drivit i ledare och artiklar tas upp i flera av årets motioner och från olika nomineringsgrupper – motioner som berör församlingens grundläggande uppgift, Svenska kyrkans organisation samt uppdrag i samhället.
Hit hör motioner som lyfter förslag om hur kyrkan ska kunna bli bättre på att i ord och handling förkunna, sprida och utbilda i evangeliet. Ett exempel är motion 2023:1 om studiematerial för konfirmandföräldrar. Det är en god idé att människor som annars bara tillfälligt närmar sig kyrkan får chansen till undervisning om kristen tro. En annan motion tar upp behovet av fler sociala gemenskaper där församlingarna kan bryta mångas ofrivilliga ensamhet, skapa någon sorts »församlingsfamiljer» till stöd för såväl vuxna som barn och ungdomar (2023:7). Här finns en förebild i urkyrkans församlingsgemenskap.
Vid flera tidigare kyrkomöten har det motionerats om program för att bygga församling, om att ny- och omstarta församlingar som förlorat sin glöd – hjärtefrågor för SPT. Även i år finns detta med, nu från oväntat håll, från SD, som vill se ett rikstäckande program för att hjälpa »insomnade» församlingar till nytt kyrkoliv (2023:9). Fler och fler i kyrkomötet vill se metoder för att utbyta erfarenheter och få idéer för att få i gång ett levande församlings- och gudstjänstliv – ett hoppfullt tecken mitt i all politisering.
Mer kontroversiella – men angelägna – är tre motioner som vill se förändringar i förtroendevaldas makt att oberoende av kyrkans tro, lära och bekännelse gå sina egna vägar (2023:68, 92 och 96). De flesta förtroendevalda är djupt förtrogna med kyrkans tro, men ibland brister det på ett sätt som kan vara förödande för en församling eller pastorat. Systemet skulle, menar motionärerna, kunna förändras genom att stiftsstyrelserna har tillsyn även över de förtroendevalda och kan skilja en förtroendevald från sitt uppdrag. Av en förtroendevald ska också krävas att denna är konfirmerad. Förhoppningsvis skulle det motverka den förvirring som råder i många pastorat med oklar ansvarsfördelning mellan kyrkoråd och församlingsråd. De senares uppgifter har allt mer kommit att begränsas till att besluta om församlingskollekter, välja kyrkvärdar och möjligen vara ett bollplank när församlingsinstruktionen ska skrivas. Ansvaret för grunduppgiften – att sprida evangeliet – har däremot hamnat i skymundan.
Men det är trots allt detta som det ska handla om. Även på kyrkomötet ska Han råda, Han som är Bibelns och kyrkans Herre, Kärnan och Stjärnan.