Under en kort tid har vi sett ett par utnämningar inom den anglikanska kyrkan som synes förebåda en reell splittring i den världsvida anglikanska gemenskapen (The Anglican Communion). Dels gäller det utnämningen av Cherry Vann till ärkebiskop inom The Church of Wales. Hon lever i ett lesbiskt parförhållande. Dels, och inte minst, gäller det utnämningen av Sarah Mullally till ärkebiskop av Canterbury. Hon representerar i flera avseenden en liberal kristendomstolkning, exempelvis med en positiv inställning till samkönade äktenskap. I såväl mer traditionella kyrkor inom den anglikanska gemenskapen som inom de aktuella kyrkorna har kritiska röster höjts. Den liberala grenen av den anglikanska gemenskapen har, menar kyrkor eller kyrkomedlemmar med mer traditionell hållning, lämnat en hållning som är bibliskt förankrad.
Situationen är inte helt ny, men har accentuerats genom nämnda utnämningar. Redan 2008 samlades en mycket stor grupp ledare av mer konservativa anglikaner i Jerusalem, som nu är kända under namnet The Global Fellowship of Confessing Anglicans (Gafcon) Se: The Jerusalem Statement and Declaration of 2008. De representerar en majoritet av världens anglikaner, bl.a. genom flera anglikanska kyrkor i Afrika. Den 3 oktober utfärdade Gafcons ordförande, ärkebiskopen Laurent Mbanda, primas i Rwanda, följande uttalande:
Till mina kära bröder och systrar i vår Gafcon-familj,
Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.
Nyheten har äntligen kommit efter månader av bön och lång väntan. Men det är med sorg som Gafcon i dag tar emot tillkännagivandet om utnämningen av Dame Sarah Mullally till nästa ärkebiskop av Canterbury. Denna utnämning överger globala anglikaner, eftersom den engelska kyrkan har valt en ledare som ytterligare kommer att splittra en redan splittrad kommunion.
I över ett och ett halvt sekel fungerade ärkebiskopen av Canterbury inte bara som primas för hela England utan också som en andlig och moralisk ledare för den anglikanska gemenskapen. På senare tid har Canterburys ärkebiskop beskrivits som ett av de fyra »instruments of communion», samtidigt som ärkebiskopen också har varit ordförande för de andra tre instrumenten, nämligen Lambethkonferensen, primasmötena och det Anglican Consultative Council. Men på grund av att på varandra följande ärkebiskopar av Canterbury inte har värnat tron, kan ämbetet inte längre fungera som en trovärdig ledare för anglikaner, än mindre fokuset för enhet. Som vi tydliggjorde i vårt Kigali-åtagande från 2023 kan vi »inte längre erkänna ärkebiskopen av Canterbury som ett instrument för nattvarden» eller den »förste bland jämlikar» bland globala kyrkoledare.
Vi hade hoppats att The Church of England skulle ta detta i beaktande när den övervägde valet av en ny ärkebiskop av Canterbury och skulle välja någon som kunde skapa enighet i en splittrad anglikansk kommunion. Tyvärr har de inte gjort det.
Även om det finns vissa som kommer att välkomna beslutet att utse biskop Mullally till den första kvinnliga ärkebiskopen av Canterbury, tror majoriteten av den anglikanska kommunionen fortfarande att Bibeln kräver ett episkopat endast för män. Därför kommer hennes utnämning att göra det omöjligt för ärkebiskopen av Canterbury att fungera som ett fokus för enighet inom gemenskapen.
Mer oroande är dock hennes misslyckande med att upprätthålla sina vigningslöften. När hon vigdes 2015 avlade hon en ed att »förvisa och driva bort all märklig och felaktig lära som strider mot Guds ord». Och ändå, långt ifrån att förvisa sådana doktriner, har biskop Mullally upprepade gånger förespråkat obibliska och revisionistiska läror om äktenskap och sexuell moral. År 2023, när hon frågades av en reporter om sexuell intimitet i en samkönad relation är syndig, sa hon att vissa sådana relationer faktiskt skulle kunna välsignas. Hon röstade också för att införa välsignelser för samkönade äktenskap i den engelska kyrkan.
Anglikaner tror att kyrkan har fått auktoritet av Gud att fastställa riter och ceremonier och att avgöra doktrinära kontroverser, »och ändå är det inte lagligt för kyrkan att föreskriva något som strider mot Guds ord» (artikel XX). Kyrkan kan inte välsigna eller bekräfta det som Gud har fördömt (4 Mosebok 23:8; 24:13). Detta är dock just vad biskop Mullally har försökt tillåta.
Eftersom den nyutnämnda ärkebiskopen av Canterbury har misslyckats med att bevaka tron och är delaktig i att införa sedvänjor och övertygelser som bryter mot både Skriftens »enkla och kanoniska mening» och »kyrkans historiska och konsensusstyrda» tolkning av den (Jerusalem-uttalandet), kan hon inte leda den anglikanska gemenskapen. Ledarskapet för den anglikanska gemenskapen kommer att övergå till dem som upprätthåller evangeliets sanning och Skriftens auktoritet inom alla livets områden.
Gafcon samlades i Jerusalem 2008 för att återföra den anglikanska gemenskapen till dess bibliska grundvalar. Dagens utnämning gör det tydligare än någonsin att Canterbury har avstått från sin auktoritet att leda. Återförandet av vår älskade gemenskap ligger nu helt i Gafcons händer, och vi är redo att ta ledningen.
I en tid som denna har Gafcon kallat globala ortodoxa anglikanska biskopar till Abuja, Nigeria, från 3 till 6 mars 2026, för G26-biskopsförsamlingen. Detta kan vara den viktigaste sammankomsten av trogna anglikaner sedan 2008.
Dagens tillkännagivande kommer att orsaka sorg och bestörtning bland anglikaner världen över. Ändå reciterar anglikaner över hela världen varje morgon orden från Psalm 95: »I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan.»
I dag är det vår bön för alla biskopar och ledare inom den anglikanska kommunionen, inklusive biskop Sarah Mullally. Vi ber att när hon tar på sig bördan av detta historiska ämbete, ska hon omvända sig och uppriktigt arbeta med Gafcons ledning för att reparera den trasiga strukturen i vår anglikanska kommunion.
Må alla våra hjärtan mjukna till att höra Guds röst i Skriften, och må vi alla vara benägna att lyda, när vi går ut i evangeliets mission till en förlorad och lidande värld, till Guds ära.
Er i Kristus,
Ärkebiskop dr Laurent Mbanda
