Ser åkrarna flimra förbi utanför fönstret på min väg från Linköping till Lund. Jag ska spela lunchkonsert på en ny orgel i en ny kyrka och mötas av andra intryck än de vardagliga. Det är som ett paket man ska öppna på födelsedagen när man kommer till en ny orgel. Ok, då ska vi se hur vi kan använda den här pjäsen på bästa sätt, så att alla stämmor kommer till sin rätt.

Lite som man kan tänka om en människa, att alla vill uppnå sin fulla potential. Och att vi lär så länge vi lever.

En orgel är ett fantastiskt häftigt instrument! Man kan spela allt på den, verkligen allt. Hela den otroliga skatt som är den västerländska kyrkomusiken plus alla nya influenser som filmmusik, populärmusik och naturligtvis rent allmänt nyskriven musik. Och psalmer. Och improvisera, eller hitte-på som jag ibland säger till mina elever. Allt går att spela på en orgel, och man spelar med hela kroppen eftersom både händer och fötter är med.

Att lära folk att spela orgel, att göra orgeln till sitt eget instrument, är något av det slitigaste och absolut roligaste jag vet. Står otaliga timmar i sträck på stengolv, bra dojor är grymt, och eleverna avlöser varandra på pallen. Ungefär så här kan en onsdag i Linköpings domkyrka te sig:

Denna artikel är för betalande prenumeranter

Betala för en webbprenumeration för att läsa den här och många fler artiklar.

Registrera dig Har du redan registrerat dig? Logga in