Påsknatten och Påskdagen

Genom död till liv – Kristus är uppstånden

»Se han lever!»

Den kristna kyrkan firar Påskdagen som den största högtidsdagen och glädjedagen av alla. Kristi seger över synden, ondskan och döden; gravöppningen som öppnar också våra gravar; upprättandet av den väg till paradiset som avstängdes vid syndafallet; förvandlingen av lidande, förnedring och död till liv, återupprättelse och en framtid full av sång; rekapitulationen av den osannolika räddningen vid Röda Havet; att det »omöjliga» hände och händer – det finns ingen ände på vad den kristna kyrkan är glad åt och begrundar denna dag. Vi kan dels, som Johannes, bara stå vid tomma graven, inse och ta till oss, dels, som lärjungarna senare på dagen, komma fram, ta på honom och vara i hans kroppsliga närhet.

Uppståndelsen den första veckodagen säger att Gud då började nyskapelsen av sin skapelse. I Påskens perspektiv håller kyrkan fast vid söndagen som veckans första dag. Att bli döpt är att med-dö och med-uppstå med Kristus. Delaktigheten i hans död och uppståndelse är en väsentlig del av en kristen människas och en kristen församlings identitet. Den dagliga omvändelsen följer samma mönster, liksom varje högmässa. Påsken är alltså en självklar tid för dop. Också dopförnyelsen tillhör påskfirandet. Den sker genom ett Ja till den tro som vi är döpta i. Med vatten från dopfunten kan prästen sedan bestänka församlingen eller korsteckna var och en som så vill.

Liturgisk färg Vit
Under veckan 23 april Georg, martyr, röd; 25 april Markus, evangelist, röd
Texter Påsknatten: Dan. 3:19–25, 2 Tim. 2:8–13, Mark. 16:1–8, Ps. 114; Påskdagen: 2 Mos. 15:1–11, 1 Kor. 15:12–21, Mark. 16:1–14, Ps. 118:15–24

Psalmer