Prästbrevet – en bekräftelse av vigningen att meditera över
Prästbrevet är den handling som vid vigningen överlämnas av biskopen till den nyprästvigde. Genom historien har det sett olika ut, men dess innehåll har som regel varit sådant att det varit en bekräftelse av vigningen att ofta återvända till – för eftertanke, meditation och påminnelse om uppdraget. För många präster är det ett dokument som snarare riskerar att hamna i byrålådan än på synlig plats. Ingvar Bengtsson, docent i kyrkohistoria, stiftsprost em. och leg. psykoterapeut, skriver här om prästbrevets historia, utformning och aktualitet.
För den stora allmänheten är begreppet prästbrev inte ett särskilt välkänt begrepp. För många som är kyrkligt aktiva går tankarna förmodligen till brev som präster har skrivit i till exempel själavårdande ärenden. Inte heller för alla präster, som en gång fått sitt prästbrev i handen, är begreppet helt klart. När jag frågat efter vederbörandes prästbrev har jag ibland fått en motfråga om jag menar den text som Abraham Pettersson (1724–1763) skrivit, hans herdaspegel, som funnits i Riddarholmskyrkans sakristia och inleds med orden: »Du Herrens tjänare». Den kanske mest klargörande parallellen till prästbrev som terminus technicus är att hänvisa till begreppen mästarbrev och gesällbrev som använts inom skråväsendet.
Kunde man här spåra något av respektive biskops ämbetsteologi och spiritualitet?
Historisk bakgrund och tre »kontrollstationer»
Vid tre skilda tillfällen har jag i min forskning kring prästbrev inom Svenska kyrkan samlat in samtliga av dem som använts: 1979, 2011 och 2023. Att mitt intresse för prästbreven väcktes redan 1979 hänger samman med att jag då började upptäcka att prästbreven hade olika innehåll i de olika stiften, och jag började undersöka på vad sätt de avvek från varandra. Så småningom märkte jag att de vid olika tidpunkter också skilde sig åt inom ett och samma stift. Kunde man här spåra något av respektive biskops ämbetsteologi och spiritualitet? Att få svar på den frågan visade det sig dock svårare än jag först föreställt mig.