En studie om präster i Church of England visar att många lider av utmattning, isolering, låg arbetsmoral och ekonomisk press.
Särskilt allvarligt är att nästan 30 procent av de svarande visar tecken på möjlig depression, och att omkring 40 procent känner sig isolerade i sin tjänst. Orsakerna till utmattning handlar enligt rapporten ofta mindre om långa arbetstider än om känslor av ineffektivitet och alienation. Administrativa bördor och krav på att sköta ekonomi och kyrkobyggnader är något som sticker ut.
Samtidigt känner ungefär 72 procent av prästerna att de lever ut sin kallelse. Många upplever engagemang och stöd, vilket tyder på att trots påfrestningarna finns en djup känsla av mening och framtidstro.
Rapporten lyfter att både individuella och strukturella förändringar behövs: mindre administrativ börda, bättre ekonomisk trygghet, och mer tid för det man kallats till – något som kan stärka prästernas välmående och kyrkans uppgift.
Det finns tydlig vetenskaplig dokumentation på att pandemin påverkat prästers och kyrkligas psykiska och andliga hälsa negativt, men att många har återhämtat sig efteråt. En del fortsätter dock att må dåligt eller har oförändrat välbefinnande.
Individer med sämre mental hälsa före pandemin är särskilt sårbara för negativa effekter, vilket visar behovet av förebyggande åtgärder och stöd.
Även familjemedlemmar till präster, t.ex. makar, påverkas, särskilt vid stort tryck från församlingen eller krav på perfektionism. Stöd och självvård är viktigt.
I många länder möter prästerna strukturella utmaningar: hög arbetsbelastning, krav på ständig tillgänglighet, svår balans mellan arbete och privatliv.
Obianuju Mbah
