Resa i det inre

Vad det innebär att arbeta som pedagog och att vara pedagogisk känner nog de flesta av oss till. Men vad innebär det att vara en mystagog, och hur många av oss känner till fenomenet och betydelsen av mystagogik? Jag dristar mig till att säga att det är ett fåtal som har någon vidare kännedom om denna kyrkohistoriska tradition.

När jag läste den antologi som biskop Karin Johannesson och Erik Berggren varit redaktörer för, så var det som att kliva in i professor Digory Kirkes garderob och komma till landet Narnia. Det var som att komma in i en ny värld men ändå i ett sedan tidigare igenkänningsbart landskap.

Biskop Karin förklarar mystagogiken som ett upplyftande av hjärtat/människans inre till ett möte med Gud i Gud genom fyra olika sfärer; Kyrkans liturgi – de heliga handlingarna, Bibelordet – de heliga texterna, Naturupplevelser – att finna Gud i naturen/vardagen och slutligen Kulturupplevelser – möta Gud i det vackra och sköna. Hon väver sedan samman mystagogiken med den abduktiva teologin utifrån samspelet mellan teori och empiri genom att låta den gemensamma kristna traditionen möta den enskildes erfarenheter/upplevelser i vardagen. Ett möte som öppnar människan för ett livslångt reflekterande utifrån perspektivet: »Hur lär jag känna Kristus och kraften från hans uppståndelse?»