Skärtorsdagen

Det nya förbundet

»Var gång ni äter det brödet och dricker den bägaren förkunnar ni Herrens död»

Skärtorsdagens namn kommer av »skira» eller »skära» som betyder »rena». Ursprunget är seden att en botgörare denna dag fullbordar sin botgöring, blir »ren» och för första gången efter botgöringen tar emot nattvarden. »Skära» anspelar också på Jesu tvättande av lärjungarnas fötter. Han ödmjukade sig och hans lärjungar renades. Det kan också finnas med i Skärtorsdagens gudstjänst.

Skärtorsdagen firar nattvardsinstiftelsen. Dagen kallas »kalkens födelsedag». Den självklara gudstjänsten är en högtidlig mässa, en högmässa eller näst intill. Grundtonen är glädjen över mässan. Samtidigt vilar ett allvar och ett vemod (dock inte någon sentimentalitet) över den. Nattvardsinstiftelsen inleder »de heliga tre dagarna» med Långfredagen, Påskafton och Påskdagen. Sambandet med det som då firas är tydligt. Mässan är den plats där Jesu försoningsverk och frälsningsgärning blir närvarande. Den är så mycket mer än en gemenskapsmåltid eller andhämtningspaus på livsvägen. Efter postludiet i mässan ställs kyrkorummet i ordning till Långfredagen (»När de sjungit lovsången gick de ut till Olivberget»). Under tiden kan Psaltaren 22 läsas.

Liturgisk färg Vid kvällsmässan vit
Texter 2 Mos. 24:3–11, 1 Kor. 10:16–17, Mark. 14:12–26, Ps. 111:1–5

Psalmer