Svenska kyrkan under beredskapen

När Sverige under andra världskriget såg Norge, Danmark och Finland anfallas, ställde många sig frågan hur man skulle göra folket motståndskraftigt och lojalt med nationen. Vid sidan av den militära och ekonomiska beredskapen, krismyndigheter och uppslutningen kring neutralitetspolitiken lyftes därför också den andliga beredskapen fram. Med det menade man ett folk som var lojalt med nationen, som var berett på uppoffringar och uthållighet, som var motståndskraftigt.

Ida Olenius har kartlagt Svenska kyrkans beredskapsarbete under kriget och ser att det i stora drag följer den övergripande historiska utvecklingen i landet, inte minst i fråga om engagemanget för Finlands krigsinsats i Vinterkriget, beredskapsarbetets höjdpunkt 1940–1941 och uppslutningen kring det föreställt svenska.

När hon påbörjade sitt avhandlingsarbete kunde ämnet nästan förefalla vara »mossigt». I dag är det rykande aktuellt. Det förändrade världsläget har alltså förändrat intresset för en historisk fråga. Den var förstås lika intressant innan, men material och frågeställningar har nu blivit så mycket mer begripliga.