Material för predikoförberedelse
I evangeliet påminns vi om att otacksamhet inte är något nytt påfund. Det är en gammal mänsklig paradgren. Sociala samhälleliga normer brukar visserligen sätta gränser i yttre mening för acceptabelt beteende, men det hindrar inte att bristen på äkta tacksamhet ändå ibland visar sitt kalla ansikte.
Till Guds sätt att styra sin värld hör också att han låter människorna bygga samhällen och skapa ordning och fred. Till denna ordning ska människan visa sin lojalitet. Men lojaliteten till människan har sina gränser och är underställd lojaliteten till Gud.
Den fattiga änkan lade allt i Guds händer. Hon gav upp, men inte i hopplöshet utan i hopp om Guds hjälp. Det är så hon bör vara en förebild, när inte heller vi vet oss någon levandes råd.
Änglarna finns i skaror som ingen kan räkna. De saknar jordiska kroppar, men är skilda personligheter precis som människor. Det är värt att begrunda. De är lidelsefullt intresserade i människors livsöde. De är ett slags himmelska diakoner som tjänar både Gud och människor.
Mitt i de svåra ögonblicken möter oss evangeliet. Inte före, så att vi skall slippa undan sorg, saknad och anklagelse. Inte efter när vi varit duktiga och lyckats klara oss igenom den mörka natten. Nej, mitt i själens mörka natt lyser evangeliet.