Tidningens osignerade ledare
Att finna rätt balans mellan att förnya, förändra och bevara är nödvändigt för att inte kyrkan ska förlora sitt arv, sin identitet eller bli som sina medeltida kyrkobyggnader – ett musealt tros och kulturarv men inte en levande och bekännande tro.
En omstart behövs, initiativ och modeller för hur »man börjar om från början» krävs – att bygga församling från grunden. Det finns en längtan efter detta, vilket det vilda famlandet efter att vara aktuell och få tidningsrubriker visar.
Oavsett uppfattning i sakfrågorna måste kyrkans rymd och rymlighet försvaras. Av alla. Det är inte alltid bekvämt. Vi kan bli upprörda över oliktänkandes uppfattningar, men det är nödvändigt för friskheten. Och friheten.
Frestelsen kan bli stark för kyrkan att vara nyttig för att visa sitt existensberättigande. Det gäller inte minst en nationalkyrka som Svenska kyrkan dominerad av partipolitiska grupper. Lagiskhet och aktivism ligger nära till hands.
»Samvetsmänniskorna» fungerar som kanariefåglarna gjorde i gruvorna förr. När syrebrist hotade så dog de, ett varningstecken för arbetarna. På samma sätt är de samvetsömma signalmänniskor, när den åsiktsmässiga syrebristen tilltar.