Tidningens osignerade ledare
Kristus och Kyrkans kallelse och vigning till livslång tjänst syftar alltså till församlingens andliga uppbyggelse och uppdrag i världen. De, som kallas och inträder i kyrkans ämbete, får därför avlägga livslånga löften om att leva så bland människor att tro, lära och liv blir ett.
Varje reflekterande kristen inser rätt snabbt att riksdagspartiernas försök att göra sig till främsta uttolkare för vad kristen tro, lära och liv handlar om syns absurt.
Det blir särskilt allvarligt när budskapet proklameras av dem som har läroansvar. Hur mycket kan läran »breddas» utan att blir en annan lära?
Församlingen förtjänar teologiskt relevanta och fördjupande predikoutläggningar och undervisningstillfällen på kristen klassisk grund för att växa och mogna i tron.
Varför blundar så många av oss kristna när trossyskon förföljs och mördas? Varför blundar man från Svenska kyrkans sida? Varför är man så tyst när det gäller förföljda systrar och bröder?