Tidningens osignerade ledare
Vi måste på allvar diskutera vart Svenska kyrkan är på väg och vart hon ska gå. Ska uppbrottet från klassisk och allmänkyrklig/katolsk teologi genom kyrkans historia fortgå eller ska hon fördjupas i kyrkans tidlösa arv, i hennes regula fidei?
Nationalkyrkans dilemma är att den öppnar för partipolitisering. Att kyrkan som Kristi kyrka, är allmännelig/katolsk och större än det nationella utmanar.
Räddhåga hör inte hemma i liturgin, vare sig det gäller röstläge, kroppsspråk eller oro för att säga fel. Liturgi är lek inför Guds ansikte, och som all lek har den tydliga regler men också glad frimodighet.
Vår koncentrationsförmåga har kidnappats av distraktionens krämare. Tankens och själens splittring går på djupet, något som är diaboliskt för att anspela på Bibelns namn på Splittraren.
Om hon inte lyssnar till andra kan hon uppfattas som världsfrånvänd. Om hon inte lyssnar till sig själv kan hon upplevas som falsk och osäker. Och om hon inte lyssnar till Gud har hon övergivit sin Herre och sig själv och missar målet.